Den mesta bra stå upp-komiken blandar humor och allvar på ett fruktbart sätt. Få gör detta lika bra som Zinat Pirzadeh som avslutade onsdagskvällens Gasta med en skrattfest.

Innan dess hade Jonatan Unge iklädd rollen som skruvad överklasskaraktär rivit ned skrattsalvor med spetsade fördomar om dvärgar, svarta och kvinnor. Han passade dessutom på att berömma Gävleborna. Ett norrländskt naturfolk, orädda för väder och vind.

Liksom i humorprogrammet ”Ballar av stål” hittade Ibrahim Faal ­rasism där den inte fanns. Mike Räsänen berättade om sin hårda uppväxt som finlandsbåtflykting i Sverige. Och Sandra Ilar samlade på ångest.

Den sistnämnda använde sig av mest svärta i sin humor, men det var huvudkomikern Zinat Pirzadeh som kryssade smidigast mellan det roliga och det allvarliga. Ibland nästan obemärkt. Plötsligt förbyttes grova skämt till visdomsord om människans plats i världen.

Men mest var det roligt förstås. Som när hon skojade om hur lätt det var att bli slampa i Iran jämfört med Sverige. Där räcker det att gå ut på stan två gånger. Här får man ligga i, och hamnar på tv. Som hur man bestämmer barnens framtid genom att döpa dem. Kent blir till exempel alltid raggare.

När någon som flytt från Iran och hamnat i Kiruna talar om kulturkrockar blir det förstås många lättplockade, men effektiva poänger. Midsommarafton som parnings­ceremoni, små grodorna i burka och brännvinstraditioner.

Zinat Pirzadeh gör det dessutom med en tajming och utstrålning som skulle kunna få till och med en sverigedemokrat att skratta. Och kanske glömma allt det där påstått ondskefulla som kulturblandningar för med sig för en stund.