I tre dagar firades det iranska nyåret, Norouz, för återkomsten av solen och våren. Tillsammans med kurder, afghaner, balucher, tadzjiker och azerier firas det nya året. Norouz ska inte förväxlas med det muslimska nyåret utan det har varit en politisk laddad fråga i Turkiet eftersom det framför allt firas av kurder. I år kom erkännandet från FN, Norouz har blivit internationell högtidsdag. Inte illa.

Özz Nûjen, själv kurd och känd stå upp-komiker, var konferencier. Budskapet löd ”en för alla, alla för en”. Att för en kväll komma tillsammans och gemensamt fira det nya året.

Första bandet, Golbang, var ett levande exempel. Ett folkmusikband från Mellanöstern med svenska influenser och en afrikank trummis. Hur multi-kulti som helst. Golbang höll kvällen igenom fast de bara stod för första delen av första akten plockade de hem publikens hjärtan.

Ett idogt klappande med händer, utrop och det var synd att det hölls på teatern, annars hade det blivit mer dans. Dans blev det inte förrän mot slutet när Hakan Vreskala med band drog i gång kurdisk folkmusik som fick Özz Nujen att bege sig ut i publiken och rycka upp dansanta herrar och damer. (Özz själv menar att kurder inte blir tagna på allvar just för att de alltid dansar)

Publiken var något svårflirtade med nya toner som Abjeez bjöd på. Reagge på persiska gick inte riktigt hem. Folkmusiken regerade.

Det var värme, glädje, vita näsdukar i luften, trummor, svettigt, flöjtar, rolig kommunikation mellan publik och konfrencier. Väldigt lyckat helt enkelt.

Någon som också lyckades charma publiken var Shima Niavarani, hon bjöd på både sång och stand up. Hennes framtoning var ödmjuk men ändå lömsk. Ja, och jag förstod naturligtvis inte ett skit om vad som sas på persiska men jag nickade glatt ändå.

Multi-kulti-mys för en svenne som mig. Så skulle det kunna sammanfattas. Özz Nûjen drev hejdlöst med de olika nationerna som utgör Mellanöstern. Många igenkännande skratt och ibland vandrade han på en mycket tunn linje. Att använda sig av både igekänningsfaktor och politisk inkorrekta skämt har blivit Nûjens kännetecken. Det är egentligen ohållbart att skämta afghaners bortsprängda händer men hela teatern skrattade.

Özz var helt rätt man för jobbet som konferencier. Han fick med sig publiken med extremt bra tajming. Han lotsade oss genom banden och de andra stå upp-komikerna med elegans. Återstår inte mer än att bara önska gott nytt år! Norouz mabarak!