Mårtens skötebarn RAW som huserar inte bara i TV 5 och i Stockholm utan är numer också på turné. Han började kvällen med att leta efter den recensent som tydligen hade sågat honom förra gången han var i Gävle, det var inte undertecknad men tydligen hade Mårten blivit tillskriven att bara dra ”hjärndöda sexskämt” och det skulle visa sig att det kanske inte var en alltför stor överdrift att skriva så.

Ahmed Berhan som var först ut skämtade om sin hudfärg, om vardagshändelser och iakttagelser som likaväl kunde ha varit Adde Malmberg 1987 fast i en annan kontext.

Det är lätt att underskatta André Wikström, han låter och ser ut som en tafatt mesig finne som inte riktigt vet vad hans ska säga men levererar knastertorra fyndigheter som är absurdare och mer genomtänkta än man kan tro. Jag skulle gärna vilja höra ett långt set med honom där han kan bre ut sig lite mer och ta ut svängarna mera, för tyvärr här under sin kvart så faller han också in i det lättaste möjliga vägen till skratt.

Mårten hävdar hela kvällen att Raw är provocerande och fräckt men hans imitationer är förvisso väldigt bra men speciellt farliga är de inte och dra tio år gamla skämt om ”HIV 71” känns inte så vansinnigt nervkittlande.

Efter pausen blev det en liten tävling mellan två rookie komiker Stefan Söderblom och Johan Lindén. Ingen av de hade hunnit fått någon egen stil men Johan vann publikens omröstning, mest på grund av att han drev med fördomar om sitt asiatiska utseende.

Messiah Hallberg är väl den nyaste komikerstjärnan i Sverige, han kör med ironisk humor som känns väldigt 1992 men hans twist är att han går in i rollen som dryg överklasskille från Östermalm som ser ned på allt och alla. Konceptet är väl ok och visst får han in några pärlor men speciellt provocerande är han knappast ändå även om han låtsas vara det.

Soran Ismael är rolig, han har timing, bra genomtänkt material men skulle ha varit riktigt mycket roligare om han valt Gävlebor istället för dalmasar att häckla. Nu blir det en rolig kvart som visserligen är mycket rolig men knappast provocerande eller rå.

Kvällens avslutning Glenn Wool, en kanadensisk komiker som bor i London var kvällens absoluta clou. Inte bara det att han var brutalast utan även att han hade ett material som höll ihop hela vägen, med vinklingar som var lysande. Allt från att berätta om sina sjaviga kläder till bankmännens svindlerier och om de som spekulerade bort 750 billions hade varit folk som klätt sig som honom, vad hänt med dem då?

Visst vissa människor kanske skulle tycka en del av det han sa var vänsterpropaganda men i kväll var han den som var klart mest provocerande och vass.

Det var en kul kväll men det känns mycket som att de slår in öppna dörrar, att dra sexskämt och häckla enstaka i publiken känns inte så extremt rått.

Raw ska vara nyskapande, provocerande, on the edge komik men jag vet inte om kvällens line-up är något av det. Våga provocera publiken mer tack.

Peter Alzén