Som vanligt var det fullt med folk, sugna på att sörpla soppa till lunchen – kryddat med en timmes underhållning. Medelåldern hade ­stigit i höjden mycket påtagligt. Inte så konstigt efter som det skulle handla om gamle revykungen Karl Gerhard. Dennes storhetstid måste nu räknas minst 70 år bakåt i tiden även om han, veckan efter sin 73-årsdag, fortfarande var verksam fram till sin död efter en hjärt­operation i april 1964.

Karl Gerhard skickade i sina ironiska kupletter och visor sylvassa projektiler mot kungligheter, makthavare och den överjästa överklassen. Det han blev mest berömd för var att han vågade ta ställning mot den växande nazismen och svenskar på höga poster som stod med socker i hand då ”Den ökända hästen från Troja” brutit sig ur historien och skenade ut över Europa.

Än en gång lät jag mig imponeras av Karl Gerhards fenomenala texter, inte lätta att ta till sig för dagens ungdom eftersom dom handlar om dåtidens personer i fokus. Egentligen skulle det fungera om vissa texter uppdaterades, något som ju främst Magnus Uggla varit inne på sedan länge.

Favoritnummer är ”Jazzgossen”, Per-Albin-hyllningen ”Tack ska du ha” och ”En katt bland hermeliner” där till och med ikonen Povel Ramel får sig en känga. Karl Gerhard kunde också skriva vackra, opolitiserade visor och ”Utsikt från en bro” tillhör de bästa.

Mattias Enn gjorde sin Karl Gerhard-tolkning med bravur, sångnummer varvade med Meg Westergrens berättelser och anekdoter om den Karl Gerhard som hon kände mycket väl. ”Jag hade faktiskt en roll i hans sista föreställning på Vasateatern”, berättade hon.

För ackompanjemanget svarade välmeriterade pianisten Jan-Erik Sandvik.