Hon börjar kvällen med en nakenchock, Mia Skäringer.

Iklädd endast bikini dansar hon in på scenen sjungandes låten från Fritidsresors reklam. Och succén är redan där ett faktum.

Två timmars underhållning kan väl knappst börja roligare, och inte mer utelämnande. Det är lite det showen går ut på. Att hon lämnar ut sig själv. Sina tankespöken och sina nojor.

Hon är den som vågar säga det alla tänker så att vi ska känna igen oss och må bättre.

Trots det viktiga, budskapet – ”Det är du som väljer vem du är, så var noga med ditt val” avlöser skrattsalvorna varandra hela kvällen.

Då och då får hon oss naturligtvis skickligt att sätta skrattet i halsen, som då hon skojar om att sitt självmordsförsök i ungdomen eller då hon raljerar över en våldtäkt hon utsatts för hemma i det Värmländska Kristinehamn. Men sen skrattar vi igen. Och igen.

Föreställningen är riktad till kvinnor och vi män får oss en rejäl känga några gånger under kvällen. Kängor vi ska ha känns det som i salongsmörkret.

Mia Skäringer går på utflykt i sitt eget liv och i första akten – då det handlar om uppväxten är det mest gripande (och roligt). Hon är som en livets alkemist som gör guld av sin skitiga uppväxt.

Föreställningen har en 15-årsgräns. Det är väl kanske rimligt, samtidigt önskar jag att alla unga flickor fick se den. Nu – innan det är försent – och märka att ett fullt konserthus med kvinnor i alla åldrar känner igen sig i Mia Skäringer och att till och med Jennifer Grey, som spelar Baby i Dirty Dancing, så smal, dansant och snygg, var missnöjd med sitt utseende.

Kvällen avlutas med en porrfilmshysteri där faktiskt underbältethumorn – för en gångs skull – har ett djupare syfte än att få publiken att skrika av skratt.

Porren blir i Mia Skäringers tappning en tydlig bild av hur kvinnan, om hon inte ser upp, lever sitt liv för att behaga mannen.

En viktig, rolig, sorglig och på många sätt brutal föreställning.

Fredrik Nilsson