Egentligen var det väl bara dansen som saknades om vi nu inte räknar den maskerade Ninjan som studsade förbi i tid och otid. Men i det fallet handlade det mera om akrobatik än ”Let’s Dance”.

Om det var tv-premiären med nyssnämnda titel som gjorde att salongen var något glest besatt låter vi vara osagt, men en sak är klar: Föreställningen är värd en ”lapp på luckan”, med andra ord fullspikat. Missa det för böveln inte om ni gillar knasigheter, jongleri, trolleri, sång och musik, en del buskis och en smula cirkuskabaré. Det ges tre chanser till, en med Uje och två med Pelle Lindström som gäst nästa helg.

Här finns mycket att gotta sig åt och båda akterna inleds pampigt med ”Marseljäsen” på olika sätt, bland annat en imponerade uppvisning av tre gitarrister som olyckligtvis bara premiärpubliken fick ta till sig. Programmet ändras nämligen från gång till annan.

Den franska nationalhymnen anger på ett naturligt sätt tonen för showen där herrar Le Mique och Jeanque håller i trådarna med sitt ’Emliga Armén-språk. Huvudfigurerna spelar inspektörer i franska CIA, det vill säga Culturel Inspection Agency.

Småningom kom Kalle Zerpe in på scenen för att bland annat avslöja hemligheter om Storspoven. Klippan från Skottes bjöd också på sång av hög klass i ”Om du går din väg”.

Uje Brandelius hade på sitt speciella vis specialskrivit ett antal låtar enkom för den här showen, bland annat en med titeln ”Tintin i Kongo”. Men Uje lät bli att låta som Doktor Kosmos. För skönsången svarade Kattis Larsson, ackompanjerad i premiären av skicklige gitarristen Mathias Liljeholm. Bluesversionen av Plastic Bertrands 70-tals-hit ”Ca Plane Pour Moi” var en musikalisk höjdare.

En förbluffande höjdare är annars Le Miques korttrick och Jeanques fakir- och jongleringskonst. Kort sagt, en alldeles utmärkt och i högsta grad sevärd föreställning på Gävle teater.

”En förbluffande höjdare är annars Le Miques korttrick och Jeanques fakir- och jongleringskonst.”