Anger Burning. När jag kliver in på Sjömanskyrkan står Anger Burning redan på scen och öser ut rensig punk över publiken. Det är ett relativt ungt band – om man jämför med de andra akterna den här kvällen – och framstår också så på scen. Lite för statiska och lite för passiva.

Däremot gillar jag den riffiga punk som lokala Anger Burning står för och jag blir genast ett stort fan av deras trummis. Jämförelsen med trummisen i mupparna, Animal, ligger nära till hands.

Tortyr. För några discoklädda ­tjejer som råkat ha gått in i lokalen låter nog nästa gäng som sitt bandnamn: Tortyr. Det är stenhård kängpunk kryddad med en stor dos misantropisk metal som gäller för de här grabbarna från Finspång. Välsignade med ett lika ondskefullt som klart ljud får de mig snabbt att spetsa öronen. Även här är det trummisen som är blickfånget då han vevar så frenetiskt med armarna att man tror att de när som helst ska lossna. Låter som bäst gör det när det är disharmonisk metal som får råda och jag hoppas på storverk från detta gäng i framtiden.

Diskonto. Utan att ha ställt in ljudet ordentligt kliver veteranerna i Diskonto upp på den lilla träscenen. Det är synd, för halva konserten försvinner i att nivåer ska ställas. Då vokalisten Steffe också verkar ha mycket vettigt att säga skulle det ha varit kul att höra texterna.

Förutom denna parentes är det en sjukt bra spelning Diskonto river av. Härligt svettig och arg punk som presenteras med den intensitet den förtjänar. Steffe ser ut som en exorcist som driver ut onda andar i form av kapitalister från scenen. De resterande, lite yngre medlemmarna gör också ett bra jobb och energin verkar aldrig vilja sina – varken från publikens eller bandets sida. Tänker efteråt på hur tufft det är att Diskonto kört på sedan 1992 och ändå känns så relevanta.

Massgrav. Sist ut är det smått hypade Stockholmsbandet Massgrav. Jag har alltid tyckt att mellansnacket varit den största behållningen med den här gruppen – och så blir det också i kväll. Ironiska gliringar och slag under bältet delas ut till publiken, övriga band, Gävle och självklart ger de sig själv en känga också. Hardcoreversionen av punk de spelar framförs som vanligt i vansinnestempo med en lika vansinnig energi. Svett, spott och svordomar haglar över Sjömanskyrkan.

Det är också tydligt vilket band den största delen av publiken kommit för att se. Massgrav är kungarna i kväll.

Ronnie Hammarstedt