Rovdjursdebatter har alltid förekommit i Sverige och ”därom kan jag ge besked ty jag var med”, som fänrik Stål sade om svensk-ryska kriget 1808 -1809. Jag arbetade som mycket ung journalist i Lappland på 1950-talet och intervjuade förstås folk i lappmarkens stugor. Jag fick höra de mest hårresande skrönor om rovdjuren och vid lapparnas – vi sade lappar på den tiden – lägereld berättades bland annat om vargar som var listiga, starka och hänsynslösa. I efterskott har jag konstaterat att vissa berättelser var så kallade klintbergare, det vill säga vandringslegender.

Det ruskiga vid den tidpunkten var att rovdjuren var fredlösa.

Skottpengarna på varg var mycket höga och de jagades bland annat från flygplan. Och så gick det ju som det gick.

Rovdjuren blev allt sällsyntare i hela landet och det jaktbara viltet växte till sig i antal till stor glädje för jägarna och deras frysboxar. En dag tog det stopp – och det är inte länge sedan. Skulle vi verkligen utrota rovdjuren? Svaret blev nej och långsamt har rovdjursstammarna stärkts dock inte mera än att vargen fortfarande är akut hotad, järven är starkt hotad, lodjuret sårbart och björnen missgynnad.

För mig som varit med om utrotningshotet och för många andra med mig har de stärkta rovdjursstammarna varit en källa till glädje. Därför är rovdjursdebatten och särskilt då vargdebatten ett rent elände. Värst är den tjuvjägarbrutalitet som ingår i rovdjurshatet; skoterhetsade björnar och järvar som slutligen stupat av utmattning i snön, grym fällfångst och örnar som fått benen kapade i saxar, för att nu nämna något.

Det förslag som Naturvårdverket lagt har en del fördelar men det är typiskt att verket inte vågar gå fram till exempel med krav på att vargar ska importeras för att ge ett gentillskott till den svårt inavlade svenska stammen. Det skulle inte accepteras, heter det. Vilka skulle inte acceptera det?

Sköt rovdjursförvaltningen centralt. Länsstyrelserna kommer, som redan skett, att påverkas av högljudda lokala jägarintressen och det får bara inte ske en gång till att våra rovdjur drivs mot utrotning. Det går inte att muta rovdjurshatarna med litet lättnader i jakten har jag lärt mig efter att ha följt rovdjursläget under ett halvt århundrade.