I en rapport från Sveriges television (SVT) står att ljudet har försummats i flera år. 2008 utsågs därför till ”hörbarhetens år” och arbetet kommer att fortsätta 2009. Det är ju bra för hittills har inte hörbarheten förbättrats.

Många äldre, och därmed många med försämrad hörsel, ser mycket på TV och kan faktiskt kräva att få höra vad som sägs. Man blir ju också på dåligt humör om man som ”mindre hörande” nonchaleras. Till detta kommer det i många sammanhang skandalöst dåliga språket och den lika skandalöst usla artikulationen – och i en del fall sönderhackande språkmelodi och ibland svårförståelig dialekt.

Bakgrundsmusik är helt förödande. Det är märkligt att musikplingande tillåts när detta för alla med något nedsatt hörsel innebär att språkbudskapet försvinner.

Från TV:s sida skyller man som vanligt på att resurserna minskat och att man tvingats till personalneddragningar på ljudsidan. SVT inser att även tittare med nedsatt hörsel ska kunna höra vad som sägs men frågan är hur allvarligt man tar på den insikten.

Mycket kan naturligtvis räddas av reportrar och programledare om de får lära sig att bred skånska i snabb fart inte är begriplig, att stavelser inte ska sväljas, att namn ska uttalas extra tydligt, att modeord bör förklaras och att mumlande i största allmänhet inte ska tillåtas.

Lyssnarna tappar tråden när inte stavelser och ord får sin betong, skriver fil dr i fonetik, universitetslektorn vid högskolan i Dalarna, Bosse Thorén, i senaste numret av Språk.

Svenskan har ett enhetligt rytmiskt mönster som underlättar att höra vad som sägs. I samma nummer av språk säger den högsta ansvariga för svensk språkvård, journalisten och professorn Lena Ekberg: ”Men ord- och grammatikvård är fortfarande en framträdande uppgift för språkvården och kommer så att förbli. Den språkvård som inte bekymrar sig om hur ordförrådet utvecklas och hur nya ord integreras i svenskan, som inte befattar sig med normer och meningsbyggnad, interpunktion och ordform – ja, den språkvården kommer knappast att tas på allvar eller ha någon framgång i sin språkstyrande verksamhet inom andra områden heller”.

Ytterst är det en fråga om hörbarhet, om hur budskapen går fram – och det är ju faktiskt avsikten med programmen. SVT kan alltså arbeta på flera olika fronter men just nu är läget med några undantag katastrofalt.