En rad svåra rättskandaler i början av 1950-talet gav upphov till begreppet rättsröta.

En rättsapparat ska verka inom lagens ram. I stället iscensatte hovet, överståthållaren i Stockholm och högt uppsatta poliser och jurister att grova rättsövergrepp. Vilhelm Moberg och andra lyckades efterhand få fram sanningen. Hans roman Det gamla riket har starka paralleller till det som faktiskt hände.

Att Osmo Vallo dödades i Karlstad 1995 skulle inte ha blivit en vidrig rättsskandal om inte polis, åklagare och rättsläkare lagt ner flera år på att skydda de poliser som knäckte ryggraden på Vallo.

Myndigheterna lyckades dölja sanningen tills brottet var preskriberat. Direkt efter att Vallo dödats beordrade polisbefälet städning av platsen för att undanröja alla spår. Rättsläkare skyddade varandra, bland annat så att någon av dem tog bort den krossade kotan.

I efterhand fick landshövding Mats Svegfors uppdraget att granska vad som hänt. Han var starkt kritisk, men när sade att fallet visade på olikhet inför lagen pekade han på att Vallo var missbrukare, inte på det ännu tydligare, alltså att de som skyddades var statstjänstemän.

En intagen på Säters sjukhus dömdes för åtta mord. Han begärde sedan resning. Men i stället för nya rättegångar har han friats då åklagare inte har någon bindande bevisning.

Att det blev så fel beror på att samma polis skötte nästan alla förhör, ihop med en kvinnlig psykolog med metoder som Säters sjukhus numera inte vill kännas vid. Den åtalade var drogad och belönades med knark när han svarade som polisen ville. Också åklagaren valde att bortse från allt som talade mot att den åtalade kunde ha haft med morden att göra, som att han ändrade sina vittnesmål i takt med att han fick fler uppgifter. Inga vittnen, DNA eller fingeravtryck.

Det var så mycket konstigheter att dåvarande justitiekanslern Göran Lambertz fick i uppdrag att göra en granskning. Han svarade med att rättegångarna var föredömligt och skickligt genomförda.

Nu är Lambertz justitieråd i Högsta domstolen och har inlett en presskampanj om att det finns suveränt starka bevis för de tidigare fällande domarna. I dagarna har det framkommit att artiklarna är ett grupparbete mellan Lambertz, polisen ifråga och åklagaren, alltså en extremt jävig grupp. Totalt skrupelfritt söker de exploatera titeln från Högsta domstolen.

Var Lambertz redan som justitiekansler mest ute för backa upp kompanjoner?

Med sin totala brist på integritet och omdöme skulle Lambertz med råge ha platsat i Mobergs roman som exempel på rättsröta. Genom att nyttja sin domartitel i en personlig vendetta mot en människa som av rättssystemet friats från mordanklagelser har han skadat högsta domstolen på ett sätt som kan ta mycket lång tid att reparera.

Hans Lindblad

Krönikör