Varifrån kommer alla pengar? Enklast kan man väl säga de trycks upp och sedan delas ut som belöning, bland annat för arbete i olika former. De flesta förstår då att utdelningen är djupt orättvist och att de skillnader i levnadsförhållanden det förorsakar borde ändras. Frågan är dock av vem.

Så här i juletid flödar pengarna. I vår brevlåda drösar det ner reklam, julklappstipsen är talrika såsom öknens sand och alla förslag kostar pengar. Det är fullt begripligt att familjer med barn tar sig för pannan och frågar varifrån de ska ta slantarna som ett modernt julfirande kostar. I år ska vi dra in på julklapparna, säger några men finner att det blev lika mycket som vanligt. Andra ska istället för julklappar skicka pengar till svältande i u-länder men upptäcker att sådana vällovliga föresatser resulterar i dubbla utgifter. Julegran och klappar utrotar man inte hur lätt som helst.

Vi pensionärer anses uppenbarligen ha hur mycket pengar som helst.

Tidningar och magasin är kryllfulla av annonser för saker vi anses behöva för att inte få kalla fötter, vårtor eller annat förtretligt samt för resor som vi bör göra innan vi dör. Skulle någon ha smått om slantar går det bra att låna på livförsäkringen enligt mottot sjung, drickom och varom glada ty i morgon skola vi dö.

Pensionerna halkar successivt efter för vanliga människor. De som klarat sig bäst är de som har bostadsrätter eller villor men det är lindrigt sagt för bedrövligt att bästa investeringen är att bara bo medan sparande i traditionell form – spargris – bara ger förluster.

Under några år fick jag från banken årliga besked om ett vanligt aktiekonto där avkastningen understeg de sammanlagda kostnaderna, det vill säga utdelningen och skatten. Så kan man inte spara. Särskilt som banken och dess chefer vältrade sig i löner och bonusar.

Jag missunnar verkligen inte människor att konsumera om det nu är vad de anser vara livets mening. Däremot är jag upprörd över en formulering i Svenska Dagbladet där skribenten berättar att SCA:s styrelseordförande Sverker Martin–Löf drabbats av ett dråpslag.

Man skulle kunna tro att han blivit sjuk, att hans bostad brunnit ner eller något annat svårt inträffat. Men, nej. Det som hänt är att han och SCA förlorat jaktarrendet vid den exklusiva Medstugan i Jämtland. Nu satsar man dock i stället omkring 80 miljoner på ett annat område så att Industrivärdens toppar ska kunna jaga – skjuta djur – där.

Det handlar om lyx i alla former och mitt i eländet står tillsammans med Sverker Martin-Löf Carl XVI Gustafs jaktlag där Martin-Löf är medlem. SCA ska bantas med 2000 man och Sandvik, som också ingår i Industrivärden, ska som bekant också banta, med några hundra anställda. För alla dessa handlar det om dråpslag i vardagen.

TORD BERGKVIST
Krönikör
tord.bergkvist@gd.se