Elevhälsans förra chef i Gävle, Nnenna Williams, är ännu ett exempel på hur det kan gå för en enskild som får den kommunala maktapparaten emot sig.

Grundlagsskyddad yttrandefrihet sätts ur spel, i kommunen liksom för övrigt gång på gång i landstinget.

David Nyström skrev i torsdagens GD om hur Barn & Ungdom anlitat en utredare som enbart baserat sig på ena partens utsagor, nämligen den maktpolitiskt mest centralt placerade i konflikten. Utredningen är häpnadsväckande, menar Nyström.

Tyvärr är jag inte förvånad utan känner igen mönstret från en obehaglig upplevelse 2004 som ledamot i den dåvarande affärsverks- och servicenämnden i Gävle kommun.

Ärendet gällde några enskilda som tagit kontakt med Gävle vatten om anslutning till vattennätet. De uppgav sig, med flera som kunde vittna, ha fått vissa villkor, men sedan begärde Gävle vatten långt högre belopp.

Ord stod mot ord. Möjligen ingick missförstånd, då besked givits per telefon. Nämnden fick ärendet för avgörande.

Det häpnadsväckande var det beslutsunderlag som förvaltningen presenterade.

För över 30 000 kronor hade advokatfirman Åberg & Co i Stockholm anlitats. Det var en total partsinlaga där två arroganta advokater inför nämnden presenterade en rapport som helt byggde på uppgifter från Gävle vatten. De hade inte ens brytt sig om att ta kontakt med de enskilda för att ta del av deras minnesbilder.

Inlagan var så absurt ensidig att ingen av oss i nämnden ansåg att vi kunde bygga ett beslut på den.

Från Gävle vatten hävdades att om nämnden gick de enskilda till mötes så skulle andra vattenkunder kunna rikta talan mot kommunen. Men så skedde inte, och jag menade att vattenkunder lika gärna kunde reagera mot att deras avgifter använts för att betala hutlöst mycket för en helt oanvändbar utredning. Så nämnden gick emot Gävle vatten och tog ett beslut som kunde ses som en kompromiss.

Det som nu hänt i Barn & Ungdom aktualiserar samma grundläggande moralfråga.

Ska den som väljs till en styrelse eller nämnd i första hand ha sin lojalitet till den kommunala makthierarkin och därmed automatiskt ställa sig på dess sida i konflikter med anställda eller andra i kommunen? Eller bör man ständigt söka ha ett medborgarperspektiv?

Det krävs civilkurage att gå emot chefstjänstemän som försöker styra förtroendevaldas beslut.

Men utan civilkurage hos de valda går det aldrig att få en fungerande kommunal demokrati.

HANS LINDBLAD

Krönikör