Jag har fått sällskap på rummet. Jag tror att jag kommer att kalla henne Selma. Hon kom för några veckor sedan, i en svart plastkruka, på en vit tallrik. Och jag fick noggranna upplysningar om hur hon skulle skötas. Hon ska alltid ha rötterna i vatten, som hon hade en gång i tiden när en författare från Sverige åkte till Egypten och Palestina för att på plats finna inspiration till sin bok om bönderna från Nås i Dalarna som utvandrade till Jerusalem. Det blev en bok i två delar och en stor framgång för Selma Lagerlöf. Den första delen kom ut 1901, två år efter hennes resa.

Det är alltså en papyrus som nu gör mig sällskap och ursprunget är en planta som Selma Lagerlöf tog med sig till Sverige efter att ha besökt de bibliska länderna och själv tagit en rejäl planta direkt ur Nilen. Den har sedan vuxit och lämnat småplantor efter sig.

På egenartade vägar råkade Selmas papyrus komma i vägen för Carl-Adolf Murray i Hammarby och som den blom- och trädgårdsälskande person han är har han vårdat den ömt i många år. Moderplantan pryder hans vardagsrum och den har ynglat av sig. Eftersom Carl-Adolf är en generös person med varmt hjärta har han delat med sig av sin papyrus till många personer.

Mitt exemplar har faktiskt drivits fram av Lars Krantz, trädgårdsmästaren på Wij trädgårdar. Carl-Adolf tyckte att han behövde litet hjälp och det ställde Lars så gärna upp med. Han lyckades få fram så fina plantor att Carl-Adolf kunde dela på dem innan han gav bort dem. Nu gäller det för mig att sköta om min lilla Selma, så att hon växer. Jag fick min papyrus efter att ha varit i Stenhuset i Hammarby och berättat om mina möten. Det var en stor ära och en mycket intressant upplevelse.

Efter föredraget och en musikstund med andakt i kapellet höll Carl-Adolf Murray mottagning i sin bostad för omkring 20 personer där han bland annat bjöd på hembakta havrekakor. Alla gäster runt kaffebordet hade något intressant att berätta. Jag satt bredvid en kvinna, som berättade att hennes papyrus levde farligt i vintras. Det var svårt att hålla värmen i hennes hus och när temperaturen gick ner tappade hennes papyrus lusten. Plantan blev nedklippt och placerad på ett element i köket, ett klimat som mer liknade Egyptens. Och så på själva Kvinnodagen den 8 mars, visade sig små gröna blad. Att bladen visade sig på själva Kvinnodagen, det upplevde kvinnan som en särskild hälsning från Selma själv.

Hon håller nog ett öga på plantorna från sin himmel.