För några veckor sedan skrev jag i en recension av en bok om Hjalmar Branting att Gävle borde namnge en gata eller torg efter honom. Det var i Gävle han höll sitt särklassigt mest omskrivna programtal, den 24 oktober 1886, redan tre år innan det socialdemokratiska partiet bildades. Inget annat svenskt tal är så analyserat och ofta åberopat. Det finns en gata uppkallad efter Branting i hans hemstad Stockholm, men också i Uppsala som politiskt inte är lika förknippat med Branting som Gävle.

Nyligen besökte jag Säterdalen och noterade då att där finns en byst med Branting till minne av hans första tal i Dalarna, 1890. Alltså fyra år efter Gävletalet och inte på långa vägar så uppmärksammat som detta. Men nog illustrerar bysten hur Dalarna på ett helt annat sätt än Gästrikland lyfter fram sin kulturhistoria.

Från Gävle sändes tusentals mejl till juryn rörande det europeiska kulturhuvudstadsåret. Inte för tala väl om den egna staden utan för att säga att Gävle inte har något att komma med i stora sammanhang. Så skulle aldrig dalfolk skriva om sin egen bygd. Ett annat exempel är den snopna försäljningen av briggen Gerda till Finland.

Har nyss rest runt i många landskap med ”Årets svenskamerikan”John Norton och hans hustru Janet på deras ”eriksgata”genom Sverige. John är bördig från Hille där han vid sitt besök talade i hembygdslokalen. Vid hyllningsmiddagen för John i Växjö kom jag att sitta invid Vilhelm Mobergsällskapets ordförande Ingrid Nettervik.

Hon doktorerade på en avhandling om Per Gunnar Evander, och vi kom att tala om när de blivande författarna Evander, Kerstin Ekman och Per Arne Erkelius var lärare på Västerbergs folkhögskola under Karl Hedlund, skolans legendariske rektor 1818-53. Denne inflyttade dalkarl var den som mer än någon annan förmått lyfta fram Gästriklands kulturarv, från järnåldern och framåt. Tyvärr har skolan inte längre den roll Hedlund gav den som landskapets kulturella centrum, och högskolan i Gävle har inte visat något intresse av att söka ta över den funktionen.

Jag har levat i tron, är faktiskt avlägset släkt med Selma Lagerlöf som i sin tur var släkt med Geijer och Fröding, att Värmland är nästan lika stolt som Dalarna över sina kulturella hjältar. Men icke, under besöket i Karlstad fick vi veta att Geijergården i Ransäter numera är stängd. Helt ofattbart rörande Sveriges störste lärdomsgigant, författare, poet, historiker, kompositör och politiker.

Hans Lindblad

Krönikör