Hur mycket kommer europapolitik att finnas med i valdebatten? Genom Lissabonfördraget har såväl Europaparlamentet som de nationella parlamenten fått ökade roller inom EU, så EU-frågor bör verkligen diskuteras inför riksdagsvalet. Problemet för de rödgröna är naturligtvis att de är splittrade i frågan och ett av partierna vill fortfarande att Sverige ska lämna unionen.

Lyssnade i år till Jan Eliassons förstamajtal på Slottstorget i Gävle. Förvånades över att han, som ändå är socialdemokratins mest kända utrikespolitiska namn, inte med ett ord nämnde Europa. Vi känner varandra väl efter gemensamt försvarsutredningsarbete och jag har träffat honom också på ambassaden i Washington, så jag frågade honom varför han utelämnat Europa. Det regnade och därför kortade jag i talet, sade Jan, och jag var hänsynsfull nog att inte ställa följdfrågan varför han ansåg det rimligt att slopa just avsnittet om EU.

Minns också när Ulrica Messing, då statsråd, höll förstamajtal på Stortorget 2003. Det var några månader före folkomröstningen rörande euron, och den socialdemokratiska partikongressen hade beslutat att säga ja till den gemensamma valutan. Ulrica nämnde inget om detta. I demonstrationståget fanns ingen enda banderoll för partiets linje, däremot flera nejbanderoller från Handels. En kvinnlig SSU-are gick i talarstolen strax innan Ulrica talade till hårt angrepp mot EU.

Jag frågade Ulrica efteråt om hennes tystnad. Lite generat erkände hon att intresset för Europa i modern tid aldrig varit stort bland partivännerna i Gävle och resten av länet.

Inför omröstningen återkom Ulrica till torget, i folkomröstningskampanjen. Hon framträdde sida vid sida med Anna Lindh och ledde några dagar därefter minnesstunden på torget sedan Anna mördats.

Opinionsbildning är ju ofta en långsiktig process. Ända sedan Bertil Ohlins och Jarl Hjalmarsons tid talade Folkpartiet och Moderaterna väl om det europeiska samarbetsprojektet i sig, oavsett om Sverige var med eller inte. Erlanders Metalltal 1961 däremot var ytterst negativt till hela Europaprojektet och kom att åberopas 30 år framåt. Partimedlemmar som under Erlander och Palme enbart hört negativa uttalanden om Europasamarbete hade sedan svårt att hänga med när Ingvar Carlsson bytte nej till ja.

Ska partierna kunna bidra till en mer vital debatt om vår roll i Europa måste frågorna diskuteras fortlöpande. Och självklart inför valen till riksdagen, som i starkt ökad grand numera behandlar just EU-ärenden.