Jag skrev en ledare i veckan om kvotering till börsbolagens styrelser. Där skrev jag att Sandvik borde skämmas eftersom företaget inte har några kvinnor i styrelsen. Det är inte sant, har jag fått reda på efter påpekanden från ett par olika håll. Det sitter inga kvinnor i koncernledningen men i bolagsstyrelsen finns det minsann en kvinna sedan flera år tillbaka. Så det så.

Men den manliga dominansen i de börsnoterade bolagen är så gott som total.

Det finns massor att göra för att få kvinnor på dessa poster. Det krävs insatser på studienivå. Det krävs att kvinnor får rätt att satsa lika mycket på karriären som män och så vidare. Men att kvotera kvinnor till höga poster? Nej.

Däremot måste företagen förstå att kompetens är könsneutral och den bristande insikten på det området är frustrerande. Att det inte går att hitta kompetenta kvinnor till höga poster – utan kvotering – är trams.

Och apropå trams. Det är tre månader kvar till kronprinsessan Victoria gifter sig med Daniel Westling. Den som hade hoppats på att detta skulle inspirera till en diskussion om monarki som statsskick har hittills väntat förgäves.

Republikanska föreningen har de senaste dagarna dock fått en del uppmärksamhet. I ett öppet brev till riksbanksfullmäktige kräver föreningen att alla kungliga symboler på sedlar och mynt tas bort i samband med att nya valörer införs. Ordföranden Peter Althin skriver att han gärna ser Astrid Lindgren eller Alfred Nobel på sedlar och mynt. Han tycker också att skogens konung skulle göra sig bättre på pengarna än vad Gustav Vasa eller nuvarande kungen gör.

Men vi har monarki i Sverige och att kungen avbildas på sedlarna är därför inte konstigt. Inte heller är det konstigt att skattebetalarna är med och betalar sommarens kungliga bröllop, trots att det kommer protester mot det från olika håll. För samma sak gäller där: vi har monarki och därför är det självklart att staten har även ett ekonomiskt ansvar när kronprinsessan gifter sig.

Lösningen vore att äntligen förpassa monarkin till historien. Monarki går inte ihop med demokrati och statschefen ska självklart tillsättas efter demokratiska principer och inte ärva sitt ämbete. Men den diskussionen lyser med sin frånvaro.

Rojalister pratar gärna om symbolvärde och traditioner. Med sedeldiskussionen lägger sig republikanska föreningen på samma tramsiga nivå.

Det är synd.