Enligt ett förslag från regeringen ska nyanlända invandrare få lära sig hur Sverige fungerar genom en 60 timmar lång samhällsorientering. Det är kommunerna som ska erbjuda utbildningen. Det ska inte delas ut betyg och det kommer inte att bli några prov men för den som inte deltar i samhällsorienteringen dras etableringsstödet in.

Information ska ges om allt från lagstiftning till hur ett föräldramöte ska gå till. Många invandrare säger själva att de hade behövt samhällsorientering när de kom till Sverige. Behovet finns och det är självklart att vi i Sverige måste underlätta etableringen i samhället.

Det finns mängder av enkla vardagslivskunskaper – som är självklara för den som är född i Sverige – som kan vara bra att få kunskap om. Det kan gälla rutiner inom skolan bland annat. Ett utvecklingssamtal är inget konstigt, men i många länder är det förstås ett okänt begrepp. Och självklart är det viktigt för en nyanländ att få reda på hur samhället fungerar.

Till stora delar är det ett bra förslag och förhoppningsvis ska en samhällsorienterande kurs fokusera på grundläggande rättigheter och skyldigheter i Sverige.

Men integrationsminister Nyamko Sabuni pratade i Rapport på torsdagskvällen också mycket om hur orienteringen ska lära ut vilka seder och normer som finns i det svenska samhället. Hon tog som exempel att det för många invandrare är besynnerligt att svenskar sätter sig längst ifrån varandra på bussen istället för att sätta sig nära. I hennes hemland skulle man sätta sig intill den ensamma personen på bussen, förklarade hon.

Det finns många, lätt humoristiska exempel, man kan ge. Inte prata i hissar eller på bussar, tvättstugehyfs (oerhört viktigt) och att köa ordentlig och med armslängds avstånd från varandra.

Men hur lär man ut sådant? Och måste man verkligen göra det? Är det inte i mötet mellan olika seder som vi lär oss av varandra som det så fint heter?

Min bästa vän från Polen är väldigt svensk på alla sätt och vis men har små vanor från Polen som jag lärt mig uppskatta. Hon har till exempel aldrig förstått varför vi lägger smörgåsen direkt på bordet. På en liten tallrik ska den ligga.

Vår granne kommer från Bosnien och har lärt oss att man inte måste ringa och boka tid för att ta en kopp kaffe. Det är bara att komma in. Och han kommer lika ofta inklivandes till oss som vi gör till honom för en kopp kaffe eller ett glas vin.

Vad skulle han ha fått lära sig på en samhällsorienterande kurs om seder och bruk?

Och vad ska vi göra med mig som ofta glömmer bort de svenska koderna? Jag kan aldrig låta bli att prata med folk i hissar och jag – lyssna på det här – struntar alltsomoftast att kratta upp löven från gräsmattan innan snön faller!

Skäms på mig. Kanske behöver jag en kurs?