Vänsterpartiets linje i Afghanistanfrågan är obegriplig. Partiet har länge hävdat att den svenska truppen ska dras hem från landet och det kravet fortsatte partiledaren Lars Ohly att föra fram, även efter de tragiska dödsskjutningarna då två svenska officerare och en lokalanställd tolk dödades i början av februari.

I en intervju med TT strax efter dödsskjutningarna sa Lars Ohly: ”Vi kommer att fortsätta att hävda det här är en felaktig insats som borde ersättas av civila och biståndsinsatser och det är en opinion som jag tror växer. Det har vi sett både i opinionsmätningar i Sverige och internationellt”.

Han har upprepat budskapet, trygg i förvissningen om det starka stödet för den linjen i partiet. Men nu visar det sig att stödet för insatsen har ökat. 48 procent är för insatsen och 26 procent. När samma mätning gjordes i oktober förra året var 34 procent för och 37 procent emot. Mest anmärkningsvärt är att Vänsterpartiets väljare har svängt kraftigt. I oktober var 18 procent för insatsen, vilket i den senaste mätningen ökat till hela 42 procent. 43 procent är fortfarande emot insatsen av vänsterväljarna.

Det visade sig vara jobbigt att kommentera för Ohly som i en tv-intervju konstaterade att det såklart blir en känsla av patriotism och att stödet för insatsen därför ökar. Någon analys utöver det kom han inte med.

Kanske var han lite snopen, Ohly, eftersom han trott att det skulle bli en ”ta hem våra svenskar”-känsla i landet. En känsla som Vänsterpartiet i kraft av att vara enda parti som kräver ett omedelbart trupptillbakadragande från det sargade landet, i så fall skulle plocka politiska poäng på.

Att förklara det ökade stödet med ”patriotism” är inte bara ett exempel på grund analys, det idiotförklarar också svenskarna, inte minst Vänsterpartiets väljare. Insatsen i Afghanistan har plötsligt hamnat i rampljuset, människor har fått klart för sig att Sverige inte är där och för krig, utan är där på FN-uppdrag för att hjälpa befolkningen och för att hjälpa till med att upprätthålla säkerheten i landet. Och i svallvågorna av tragedin har det framgått tydligt att de båda officerarna åkt till Afghanistan med öppna ögon och med en stor vilja att göra skillnad. Ingen vill väl att detta, det högsta pris som de svenska officerarna fick betala, var förgäves?

Situationen i landet är svår, men det finns möjligheter att bygga upp det. Men fortfarande sker attacker från militanta islamister och korruptionen i bland annat polisväsendet och förvaltningen är utbredd. Sedan talibanregimens fall har möjligheterna för barn att gå i skolan ökat, men en majoritet är fortfarande pojkar och arbetet fortsätter för att ge fler flickor chansen.

Vad tror Lars Ohly händer med dessa flickor om den militära – fredsbevarande – insatsen i Afghanistan avbryts? Är Vänsterpartiet naivt, okunnigt eller bara hopplöst isolationistiska och benägna att hoppas på det gamla vanliga? Nämligen att någon annan ska göra jobbet.