Kan plan B vara början till plan A. Eller innebär plan B att plan A i praktiken har skrotats?

Strömvallenprojektet har fått sin bokstavsdiagnos. Plan B ska göra att UEFA:s nya arenakrav blir uppfyllda senast 2014, men plan B luktar B som i budget lång väg och den var inte vad Gefle IF hade hoppats på. Nej, föreningen hade hoppats på Plan A, alternativet som skulle ge ett helt nytt evenemangsområde, med plats för 11 000 åskådare och sammanlänkat med ett utbyggt konserthus, ett hotell på 15 våningar och 200 rum.

Finansieringen av halv halvmiljards-projektet skulle ske via bolaget FastPartner som skulle köpa hela området av kommunen som sedan skulle hyra av bolaget.

Men denna visionära plan blev för mycket för Gävle kommun som istället presenterade sin plan B som innebär en budgetvariant, med den gamla opraktiska läktaren bevarad men med en tillbyggnad mot åsidan. 7 000-8 000 personer ska kunna titta på fotboll på Strömvallen men kostnaden landar med budgetalternativet på skattebetalarna istället eftersom kommunen ämnar stå för notan på cirka 40 miljoner kronor.

Plan B jobbade kommunen med parallellt med Gefle IF:s och Fastpartners, något som med rätta fick en hel del kritik. Signalerna om kommunens intresse för att stötta en privat entreprenör med ett mycket intressant helhetsperspektiv på Strömvallenarenan var tydligt negativ.

Samarbete mellan närings- och föreningsliv är populärt att lyfta fram som ett viktigt och eftersträvansvärt sätt att nå samsyn i för kommunen viktiga utvecklingsfrågor. Vikten av samarbetet understryks dock endast i teorin, men svårare för S-märkt kommun att få till stånd i praktiken. Kanske står ideologin i vägen?

Strömvallen blir halvdan men dyr. Det känns inte så jättebra annat än för de falanger som stretat emot projektet med näbbar och klor. De som bor i Villastan och de som till varje pris vill bevara den pelarprydda gamla läktaren.

Men det gäller att hitta glädjeämnen.

Och vi som gärna vill fortsätta att besöka Strömvallen för att titta på fotboll – den i sammanhanget så gott som bortglömda grundtanken med hela arenan – får fortsätta att göra det. Om än i en mer anspråkslös miljö.

Karin Bergkvist