I en osäker värld är det i alla fall en sak som är säker inom politiken. Det är att när ett val närmar sig tycker sig de politiska partierna se att det finns resurser som kan nyttjas till väljarnas fromma.

Den här gången gäller det landets 1,6 miljoner pensionärer. Det är en avsevärd skara väljare som Alliansen samt Socialdemokraterna kommit överens om att sänka standarden för. Det är viktigt att betona att Socialdemokraterna också står bakom pensionsuppgörelsen.

Enligt överenskommelse ska de statliga pensionerna sänkas tre år i rad för att först 2013, kanske, börja höjas igen. Det står nu klart att den svenska ekonomin sluppit lindrigt undan lågkonjunkturen och siffrorna för svensk ekonomi blir alltmer positiva. Allianspartierna har snabbt enat sig om att pensionärerna står först i kön för skattesänkningar nästa år som kompensation för effekterna av att bromsen slagit till i pensionssystemet. Rätt ska vara rätt, det är Kristdemokraterna som drivit kravet på att i första hand kompensera pensionärerna. Det är absolut nödvändigt eftersom det inte är någon liten pensionssänkning som väntar nästa år. Efter skatt rör det sig om mer än fyra gånger större sänkning än i år. Det blir naturligtvis en sifferexercis senare i år för att man ska kunna jämföra pensionssänkningarna med skattesänkningarna men Folkpartiets Carl B Hamilton menar att läget nu är så ljust att man ska kunna kompensera pensionssänkningar 2011 fullt ut.

Hur stora är genomsnittspensionerna i landet? Det har ju onekligen intresse när man talar om sänkningar. Den av staten utbetalade pensionen varierar mellan 11 697 kronor efter skatt i Stockholms län och 10 477 kronor i Gotlands län. Detta är 2008 års siffror – ålderspension inkluderande tilläggspension, inkomstpension, garantipension och äldreförsörjningstöd.

Gävleborgs län ligger på 10 854 kronor och Uppsala län på 11 168 kronor. Variationen är alltså inte alltför stor.

Avtalspensionerna på normalt ett par upp till fem tusen i månaden ligger utanför. I det sammanhanget påpekade en pensionsexpert jag talade med i veckan att skillnaden i pension mellan den som aldrig förvärvsarbetat eller gjort det i liten utsträckning och dem som jobbat ett helt liv med låg lön är minimal.

När föräldrarna har låg pension, kan inte deras döttrar och söner rycka in och hjälpa till, sade hon förtrytsamt.

Nu har vi fått politikerna att erkänna att pensionärerna bör stå först i kön för kompensation och att Sveriges ekonomi ser ljus ut. Det gäller att hålla i.

Tord Bergkvist
fd politisk redaktör