Allting i samhället går i vågor. Det som en dag är nytt är nästa dag helt ute och det gäller inte bara mode och annat onyttigt utan också idéer och mera genomtänkta resonemang. När vi försöker rama in vår värld gör vi nämligen det utifrån till exempel ekonomiska och religiösa föreställningar som, hur orubbliga de en gång föreföll, förändras och sakta glider igenom verkligheten och ut i kulisserna.

Just nu tänker jag på straff, ett inte alltför djupt ämne som många alltid har åsikter om. Det underlättar att ha några år på nacken i ett sådant resonemang. När jag var barn ansågs det hos stora delar av befolkningen helt riktigt att ungar kunde fostras med aga, lyckligtvis gällde det aldrig mig, och att de som talade mot stryk var mjäkiga människor som skulle fördärva kommande generationer. Ungefär som jägare i dag föraktfullt kallar alla som protesterar mot den fullständigt otillständiga jakten för naturmuppar.

Så kom då en tid när alla gränser skulle suddas ut. En följd av det blev bland annat flumskolan – ingen får vara duktigare än den andre – och så föll vi på många områden in i en livsstil som accepterade att det personliga ansvaret var mindre och samhällets större.

Jag påstår inte att kriminella generellt ska sättas på vatten och bröd, helst i huggarläger i Norrlands urskogar, men under en period blev straffdebatten rent pinsam.

Nu föreslår regeringen straffskärpningar. Ett nytt brott, synnerligen grov misshandel, kommer att föras in i lagboken och det är faktiskt en radikal ändring av strafftänkandet. Det finns så många grova misshandelsbrott som bedöms alldeles för lindrigt att justieminister Beatrice Ask måste ingripa.

Bland de brott som nu ska dömas efter en stramare straffskala finns misshandel av funktionshindrade och äldre och där finns också misshandel som är eller gränsar till tortyr. Lägsta straff i dag för misshandel är ett års fängelse, enligt den nya lagparagrafen blir lägsta straffet fyra år.

Pendeln slår alltså tillbaka, vilket är rimligt. Utövarna kan inte korrigeras med ljuva samtal eller med vaga metoder utan en stor grupp förstår inget annat än hårda nypor.

På det här området går sannerligen det mesta i vågor. Hur balanspunkten ser ut vet jag inte men jag vet att vi måste prova nya metoder. Det är inte rimligt att enskilda människor ska betala gärningsmännens brist på moral och civilisation.