Jag och min man är jämställdhetsivrarnas drömpar. Vi har delat rättvist på föräldraledigheten med båda våra barn, inte av någon princip egentligen, utan för att vi båda ville ta chansen att vara hemma med våra barn. Vi delar vabbandet mellan oss och vi skjutsar och hämtar lika mycket till och från dagis.

När min man var hemma och var pappaledig fick han ofta höra att han var ”duktig”. När jag började jobba igen efter åtta månader fick jag flera gånger frågan om barn får gå på dagis så tidigt.

Men i rättvisans namn ska sägas att de flesta inte reagerade särskilt mycket alls på vår rättvisa fördelning av föräldraledigheten. Vi har kommit ganska långt i det avseendet i Sverige, ingen höjer väl särskilt mycket på ögonbrynen över pappalediga män.

Men ingen höjer heller på ögonbrynen om mamman tar hela ledigheten. Men akta er om en kvinna skulle slå fast att hon tänker skaffa barn men snabbt vara tillbaka på jobbet igen! Den tanken är tydligen så främmande för många att den inte ens tas med i beräkningen.

Den senaste tiden har man kunnat läsa spekulationer om vilken kvinna som ska bli ny folkpartistisk EU-minister i regeringen när Cecilia Malmström blir EU-kommissionär. Den utnämningen kommer inom kort.

Den oerhört kompetenta Birgitta Ohlsson har pekats ut som en tänkbar kandidat men i en DN-artikel för en tid sedan skvallrade skribenten för det första om att hon är med barn och för det andra att hon därför skulle vara otänkbar som minister.

Vem vill ha en minister som är borta från jobbet? Thomas Bodström, S, har ju meddelat att han gärna vill bli minister om de rödgröna vinner valet men att han tänker börja med att bo i USA några månader tillsammans med familjen. Ett ställningstagande som med rätta fått en hel del kritik.

Skillnaden i Birgitta Ohlssons fall är att hon överhuvudtaget inte sagt att hon tänker vara borta från politiken. Det är bara ett antagande som alla gör eftersom hon är med barn.

Om man läser på hennes blogg klargör hon ett och annat. Att ja, hon är gravid. Och hon tänker vara mammaledig en månad i juli – när alla andra har semester, men ändå med hjälp av sin man samt familj och vänner ska delta fullt ut i valrörelsen. I övrigt ska hon och maken dela upp ledigheten.

Att Birgitta Ohlsson skulle vara diskvalificerad för ministerjobb eftersom hon är med barn är sanslöst gammalmodigt. Hade hon varit man med en gravid fru hade diskussionen aldrig uppstått.

Är det inte för sorgligt!

Karin Bergkvist