Han hade idén med sig från USA. 130 år med enbart män på den högsta posten. I fjol fick också MHF, grundat 1926, sin första kvinnliga ordförande, Maria Bergström.

Blå bandet, infört i Sverige 1882, valde 2007 sin första kvinnliga ordförande, Annika R Bergman. Bortsett från kvinnliga Vita bandet, infört i Sverige år 1900, är det alltså först en bit in på 2000-talet som de övriga väljer kvinnor som ordförande.

Ännu värre var det i väckelserörelserna. Där var kvinnorna i majoritet bland medlemmarna, men de fick inte styra. Tillsammans med förre riksarkivarien och historieprofessorn Sven Lundkvist, skrev jag för några år sedan ”Tusen nyktra” om riksdagens nykterhetsgrupper. Lundkvist är efterkrigstidens främste folkrörelseforskare och sade mig att med amerikanska influenser såg man inledningsvis nog medlemmarna som likvärdiga. Men ganska snart tog det lutherska kvinnoföraktet över också där. I P P Waldenströms missionsförsamling i Gävle dröjde det en bra bit in på 1900-talet innan kvinnor ens tilläts att yttra sig på möten.

Hos de frisinnade/folkpartiet och socialdemokrater var länge flertalet riksdagsledamöter nykterister. IOGT hade på riksnivå och ute i länen särskilda ”valintendenter” som sökte påverka partiernas nomineringar. Men uppenbart inte för att få med kvinnor.

Anders Johnson har nyligen givit ut ”De gjorde skillnad. Liberala kvinnor från Anna Maria Lenngren till Marit Paulsen”. Han är den förste som belyser att de kvinnliga rösträttspionjärerna ofta var kulturradikaler och att bara få hade en bakgrund i de äldre folkrörelserna. Kerstin Hesselgren (född i Hofors) och några till av de första årtiondenas riksdagskvinnor var nykterister, men inte alls så stor andel som bland männen.

147 missionsförbundare har suttit i riksdagen. Av dessa bara åtta kvinnor, varav ingen i tvåkammarriksdagen. Den första kom 1971, i den nya enkammaren. Där kom också en kvinnlig baptist (mot tidigare 39 män) och kvinnliga pingstvänner.

Hur folkrörelserna förstärkt invanda könsmönster har sällan uppmärksammats. Det gäller också fackföreningsrörelsen, även kvinnodominerade förbund som Textil. Första kvinna som ordförande i ett LO-förbund var Lillemor Arvidsson i Kommunal 1988. LO:s styrelse, landssekretariatet, var till dess helmanligt, ungefär som börsbolags direktörer och styrelser.

Jag lärde i riksdagen känna den ytterst färgstarka socialdemokraten Nancy Eriksson. Hon sade mig att för s-kvinnorna i Stockholm var det största hindret i riksdagsnomineringar att facken konkurrerade om platserna, och de föreslog nästan bara män.

HANS LINDBLAD