Nu är den tid på det nya året när landets pensionärer får sina nedräknade pensioner. Just i dagarna är det avlöningsdags. Vi har blivit undervisade om hur det nya pensionssystemet är ett slutet system som kräver lika mycket pengar in i det som det kan betala ut till pensionärerna. Mig förefaller det sunt att man inte betalar ut mera än man får in. Så har vi i vår familj fått leva hela livet.

Jag förstår alltså inte bättre men så är jag inte bankman heller. I bankerna begriper sig, åtminstone ledningsgrupperna, på pengar på ett helt annat sätt. Begripligt för dem men obegripligt för mig.

SEB sätter alltså nu av mera för bonusutbetalningar än vad bankens hela årsvinsten är. Då borde alltså banken gå med förlust efter de transaktionerna. Men det är förstås en uträkning av en man som inte får eller har fått en krona i bonus i hela sitt liv.

Nordea, som ju delvis är statligt ägd, ökar också sina bonusavsättningar för 2009 samtidigt som vinsten faller. 2,8 miljarder – tvåtusenåttahundra miljoner kronor – läggs på bonushögen, att utdelas till förtjänta medarbetade så att de inte svälter ihjäl eller måste ha samma kläder två dagar i rad.

Finansmarknadsminister Mats Odell, KD, är så förbannad en kristdemokrat kan bli och säger att den här bonushanteringen har en etisk dimension för många människor. Finansbranschen har stått i mittpunkten för den värsta krisen sedan 30-talet, säger Odell och erinrar om att 100 000 har förlorat sina jobb i Sverige och att löntagarna sänkt sina löner samtidigt som vi alltså har en grupp som fortsätter att få ut enorma belopp.

Vanliga löntagare får ändå ut några procents lönehöjningar men pensionärerna får inget och detta motiveras just med att pensionsfonderna inte kan betala ut mer än de får in. Hela den här bonushanteringen är desto mer upprörande som bankernas vinster i stor utsträckning beror på de offentliga insatserna.

Dessvärre har vi vanliga personer, allmogen, inte mycket att välja på. Vi måste ha banker och andra finansinstitut och vi måste alltså finna oss i denna tydliga oligarki, detta fåtalsvälde. Det krävs en kraftfull och kunnig politik för att bryta detta.

Bankdirektörerna uttalar sig inte. Informationsavdelningar har glada dagar när de kan säga att vd eller styrelseordföranden inte uttalar sig och tror att det ska bli tyst om saken. Men det blir det inte.

TORD BERGKVIST
fd. politisk redaktör
tord.bergkvist@bredband.net