Herr Gorbatjov, riv denna mur. USA:s dåvarande president Ronald Reagans uppmaning, under sitt tal i Berlin 1987, var tydlig. Två år senare kunde muren inte längre hålla tillbaka de människor den separerat. Fyra år efter Reagans tal var Sovjetunionens kollaps ett faktum. Aldrig har så många människor gått från förtryck till frihet på så kort tid.

För att fira denna världshistoriska frigörelse bjöd tankesmedjan Timbro in till seminarium förra fredagen, under rubriken Järnridåns fall och frihetens hjältar. Listan över medverkande var minst sagt imponerande: John O´Sullivan, författare, Clark Judge, talskrivare åt president Reagan, Robin Harris, medarbetare åt Margaret Thatcher, och Mart Laar, Estlands förre premiärminister, var några av deltagarna.

Västvärlden och dess ekonomi befann sig i kris under 1970-talet. Oljekriser och stagflation hade brutit en tillväxtperiod som varat sedan slutet på andra världskriget. Storbritannien plågades av ineffektiv statlig industri och vilda strejker. USA var politiskt och ekonomiskt svagt efter Jimmy Carters tid i Vita huset.

Att Margaret Thatcher valdes till premiärminister 1979, och Ronald Reagan till president året efter, innebar en nystart för västvärlden, både ekonomiskt och politiskt. Järnladyn bröt fackets strupgrepp och frigjorde den genomsocialiserade ekonomin. Reagan gjöt nytt mod i USA.

Deras största insats var att påskynda sammanbrottet för Sovjetunionen. Dels genom ekonomisk upprustning, dels genom militär. Sovjetiska källor visar att ofattbara summor spenderades på militären, och det var en match som Sovjet aldrig skulle kunna vinna i längden.

Johannes Paulus insatser underskattas ofta. Det blotta faktum att en kardinal från det kommunistiska Polen valdes till påve skapade oro bland Moskvas ledargarnityr. Under hans besök i Polen 1979 deltog miljontals människor i hans utomhusmässor. Vatikanen stödde de polska dissidenterna i Solidaritet och påven var en starkt bidragande faktor till kommunismens fall i Polen.

Enligt John O´Sullivan utgjorde dessa världsledare tillsammans en oerhört kraftfull konstellation. Reagan stod för den militära makten, Thatcher för den ekonomiska, och påven för den spirituella.

Ett system som Sovjetunionen kan inte överleva i all evighet. De dissidenter som riskerade allt för friheten är hjältar, som förtjänar att minnas. Det förtjänar också påven, presidenten och premiärministern. Utan deras stöd hade lidandet förlängts åtskilligt.

JAKOB NYSTRÖM

jakob.nystrom@liberal.se