Ta tag i de svåra frågorna om vargen
Relaterat
Bara timmar innan djurskötaren dödades på Kolmården mötte vi en varg i dimman vid en granne.
Vargen är en enastående och imponerande varelse. Men för det romantiserar jag inte vargen. Det är nämligen ett rovdjur man måste ha mycket stor respekt för. Den är vårt enda rovdjur som kan se oss människor som bytesdjur, vilket idag både är en främmande och svårbegriplig tanke.
Trots liten risk kan ingen garantera att människor inte slås, speciellt inte barn. Och ju fler vargar vi har och ju närmare många människor de lever, desto större är risken för allvarliga händelser. Såväl djurparksvargar som vilda har samma instinkter.
Så mot bakgrund av sakliga argument är frågan hur stora risker vi i demokratisk ordning är beredda att ta? Är vi beredda att låta några barn och någon vuxen bli slagna med jämna mellanrum för den biologiska mångfaldens skull? Det är just de här svåra frågorna politikerna måste ta ansvar för.
En del kanske tycker att om vi har organiserat samhället på ett sätt att hundratals personer dör i trafiken varje år så kan vi kosta på oss några vargdödade. Andra tycker att vi inte ska ha några vargar alls. Jag, och många med mig kan givetvis inte acceptera att någon dödas, men står i övrigt någonstans emellan ytterligheterna. Men jag är väldigt less på att inte staten, som faktiskt äger alla vargar rent juridiskt, tar tag i de svåra frågorna.
Andra svåra frågor som måste fokuseras är vem som ska stå för vargens konsekvenser. Det tar åtminstone tio minuter per dag för en fårägare att ta in djuren om kvällen. Ett par veckor åtgår för att sätta upp rovdjursstängsel och underhålla dem. Totalt cirka tre veckor oavlönat arbete per år för att ett vargrevir bildas.
Hur skulle statsanställda reagera om tre semesterveckor raderades? Är det konstigt att människor blir upprörda?
Dessutom begränsar vargen fäbodbruk, tillfälliga hagar och öppna landskap, som är avgörande biotopvårdande insatser för andra arter. Oerhört illa är det för jägare vars hundar är mycket utsatta. Att släppa ut en familjemedlem i ett vargrevir skulle göra mig till ett nervvrak.
Jag förstår så väl den bottenlösa ilska som finns bland jägare mot såväl vargen som de myndigheter som är tillsatta att förvalta stammen. Man måste förstå att staten å det grövsta utmanar en hel kår, som den haft och alltid kommer att ha mycket stor nytta av att samarbeta med.
Det jag vill säga med artikeln är att allt har ett pris – inte minst vargen. Blundar man för det, vilket nu gjorts alldeles för länge, blir priset ännu högre. Rationella val kan inte göras.
Så sluta romantisera vargen. Ta djuret för vad det är. En imponerande skapelse, ett djur som faktiskt kan döda dig och dina barn om vissa omständigheter faller in, ett djur som frekvent dödar hus- och tamdjur samt ett djur som i övrigt ger avsevärda konsekvenser där de lever.
Frågan du måste ställa dig är hur du vill vi ska ha det? Kan du tänka dig att ha vargar i dimman vid ditt hus?
Mikael Lundh
Jäderfors
