Allemansrätten en bluff
Relaterat
Består fastighetsägandet inte i något mer än plikten att städa bort andras sopor? frågar Sture Åström
Efter stark kritik från Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) mot kommersiellt missbruk av allemansrätten har Naturvårdsverket tillsatt en expertgrupp med en representant för LRF för en översyn av tillämpningen. Men översynen måste bli grundligare än så.
Allemansrätten har utvecklats från ett privat samförstånd mellan en markägare och hans granne eller bekant, som plockade bär och svamp, med med rätt för ägaren att säga ifrån när som helst. Nu har markägaren ofta ingenting att säga till om, särskilt när allemansrätten gäller under strandskyddet.
I vår grundlag skall alla ha tillgång till privat mark enligt allemansrätten. Men även äganderätten skall tryggas så att ingen kan tvingas avstå egendom utan ersättning. Miljöbalken nämner hänsyn och varsamhet mot naturen men inte hänsyn till markägare.
Man hävdar att inga lagar behövs, eftersom allemansrätten handlar om en urgammal sedvanerätt, vars innebörd myndigheterna tolkar. I boken Den grundlagskyddade myten har Gunnar Wiktorsson visat att någon sådan aldrig funnits. Det är en politisk bluff.
Utan klara lagregler har ambitiösa tjänstemän kunnat driva tolkningen långt bortom förnuft och anständighet.
Under hundra år har både allmänhet och myndigheter använt begreppet tomt för den mark man köpt med sitt hus och som i juridiken benämns fastighet, den mark man äger. Efter decenniers omtolkning använder myndigheterna begreppen tomt eller tomtplats bara för ett område närmast huset, där ägaren skall få känna sig hemma. Övrig mark på fastigheten skall vara allemansrättsligt tillgänglig.
Naturvårdsverkets handbok 2009:4 ger anvisningar för kommunernas handläggning av dispenser från strandskyddet:
”Tomtplatsen bör bestämmas så att intrånget i allemansrätten blir så litet som möjligt.”
Ägarens tomtplats gör alltså intrång på andras rätt till hans egen mark. Detta perverterade språkbruk visar att det handlar om funktionssocialisering, som godtyckligt smugits fram utan demokratisk kontroll. Handboken nämner aldrig hänsyn till markägaren eller Europakonventionens skydd för äganderätt och hemfrid.
Runtom i landet gör länsstyrelserna nu syn av stränderna. Till exempel i Trelleborg fick ett par veta att 75 procent av deras mark skall vara allemansrättsligt tillgänglig. Där får de utan tillstånd inte ställa möbler, inte klippa gräset, inte odla något annat, inte röja sly eller fälla träd.
Vad består ägandet då i, mer än plikten att städa bort andras sopor?
Det mest omfattande missbruket av allemansrätten står myndigheterna för!
Expertgruppen måste kompletteras dels med intressenter för grundläggande rättssäkerhet och europarätt, exempelvis Medborgarrättsrörelsen MRR, dels med företrädare för andra markägare än LRF, till exempel Villaägarna och Nätverket Rätt Strandskydd, NRS.
Sture Åström
Medborgarrättsrörelsen
Senaste kommentarerna:
Skrivet 17 jul 2011 13:31 lol (Ej registrerad)
En lag reglerar väldigt många saker. När det gäller naturen så reglerar den vad vi inte får göra. Mellan allt vi "inte får göra" finns det utrymmen som inte är reglerade.
Det är detta fria utrymme som är just allemansrätten.
I äldre lagstiftning var det angivet att det t ex var olagligt att plocka ollon. Det stod dock inte att det var olagligt att plocka bär. Alltså hade man en rätt att plocka bär och det är det som kallas allemansrätten.
I lagstiftningen finns det inget förbud mot att vi får gå i skogen alltså får vi det.
Allemansrätten är alltså det fria oreglerade utrymmet mellan alla förbud och måsten i en lag!