Dagens matkris är en fördelningskris skriver Waldemar Ingdahl, vd för tankesmedjan Eudoxa.
För första gången sedan den gröna revolutionen började på 50-talet har livsmedelspriserna stigit, rent av fördubblats de tre senaste åren. De alltfler hungerkravallerna runt om i världen, är en skrämmande utveckling. Frågan stod högst upp på dagsordningen hos Världsbanken och Internationella Valutafonden nyligen avslutade möten.
En prishöjning kan ses världen runt, så det är inte inflationen i ett enskilt land som påverkar. Omkring hälften av höjningen beror på höjda bidrag till att odla majs för etanoltillverkning, den andra hälften är konsumtionsförändringar i Indien och Kina. När människorna där blir rikare, byter de till en kost rik på proteiner, vilket i sin tur leder till ökad spannmålsefterfrågan för köttproduktion.
Dagens matkris är en fördelningskris. Det råder ingen brist på mat på världsmarknaden ännu. De länder där vi har sett upplopp, som Haiti och Pakistan, är länder med svag demokrati och låg ekonomisk utveckling.
Höjningen av livsmedelspriserna globalt gör det mycket svårt för de fattigaste. För att illustrera det på hur skadliga prishöjningarna är, så visadeVärldsbankschefen Robert Zoellick upp en säck med ett kilo ris på en presskonferens. Det tar en familj i Bangladesh en halv arbetsdag att kunna köpa ett kilo ris.
I Sverige kommer inte människor att svälta till följd av krisen, men de stigande matpriserna kommer att slå mycket hårt mot redan ansträngda plånböcker, och det blir svårare att äta god och hälsosam kost för låginkomsttagare.
Det skulle vara bra att stoppa eller göra om bidragen till biobränslen stoppas och EU:s skadliga tullar och jordbruksstöd slopas, men inte tillräckligt. Vi kommer att behöva fördubbla livsmedelsproduktionen på 40 år för att kunna föda jordens ökande befolkning. Den goda nyheten är att vi redan har tekniken att lösa problemet; den dåliga nyheten är att politikerna säger nej.
Molekylär växtförädling, eller så kallade genetiskt modifierade organismer är den teknik som kommer att ge oss ny grön revolution.
Även om människan har förbättrat växters egenskaper i 10000 år, så är den teknik vi använder i dag mindre än 100 år gammal. Dessa tekniker är olika korspollineringsmetoder, sterilisering, och mutationer med kemikalier och strålning.
Molekylär växtförädling kom för 25 år sedan, men genteknik har stoppats av attacker från miljöaktivister och överdriven byråkrati.
Kostnaden för att få ut en enda ny växt på marknaden går på mer än 900 miljoner kronor, när det ens är tillåtet.
De gamla förädlingsteknikerna regleras inte. Det betyder inte att de saknar risk för korspollinering, mutationer, giftighet eller allergener. På grund av dessa risker gör växtförädlare frivilliga säkerhetstester, och det tycks ha gått bra de senaste 100 åren.
Under tiden vissnar de växter som skapats med molekylär växtförädling i laboratorier runt om i värden. De växterna är nyckeln till ökad livsmedelsproduktion, bättre kost, effektivare markanvändning, och ett jordbruk som är skonsamt för miljön. Men få av dessa offentliga forskningsinstitutioner har råd med de höga kostnaderna för att få en växt till marknad genom regelverket.
Livsmedelskrisen kräver en politisk vilja hos jordbruksminister Eskil Erlandsson för att undanröja den enorma administrativa bördan för molekylär växtförädling och en verklig reform av jordbruket. Växterna kan föda världen och höja levnadsstandarden för alla, inte bara i utvecklingsländerna, men även hos oss.
Waldemar Ingdahl,
vd för tankesmedjan Eudoxa