Vi kan med facit i hand se att vi inte är friare genom EU-medlemskapet, skriver Margareta Sandstedt, SD

Många är vi som minns den svenska folkomröstningen om EG 1995 där ja-sidans propagandaapparat påbjöd en offensiv övertalningskampanj. Individers eventuella farhågor kring överstatlighet påstods vara starkt överdrivna och man skuldbelade tvivlare som ansågs både okunniga och lågutbildade. Inte sällan upplevdes hela valrörelsen som en enveten skrämselpropaganda med religiösa undertoner. Ett JA till medlemskapet påstods innebära frihet, gemenskap och glädje medan ett NEJ skulle göra att vi riskerade mörker och isolering i en jordkula, enligt Göran Perssons retorik.

Ett aktuellt exempel på motsättningarna mellan överstatligt, nationellt och lokalt är licensjakt på varg. Ofta anser kommissionen att det behövs mer harmoniserad lagstiftning; inte mindre. Vi anser att det är orimligt då genetiska, geografiska och sociala omständigheter som berör jaktfrågor ser olika ut i olika länder. Vi anser att alla problem ska lösas så nära de som berörs av dem som möjligt och gärna i samförstånd med alla inblandade. Om det inte kan lösas i samförstånd bör man i alla fall vara öppen och ärlig i informationen om varför det blev som det blev.

Något vi önskat att regeringen varit tydligare med är att när det kommer till kritan är huvudsyftet med licensjakten att skapa acceptans för en livskraftig vargstam i glesbygdsområden. Kontentan av EU:s överstatlighet på detta område blir att oavsett vad vi tycker om licensjakt på varg och storleken på den svenska vargstammen, så ska detta vara ett beslut som fattas i Sverige och inte av EU-kommissionen.

Naturskyddsföreningen, WWF och Svenska rovdjursföreningen menar idag att Sverige bryter mot EU:s art- och habitatdirektiv som antogs 1992, fem år innan vi blev medlemmar. Om kommissionen tolkar begreppet gynnsam bevarandestatus annorlunda än vi, kan detta kan innebära att Sverige dras inför EU-domstolen.

I Sverige har vi glesbygdsbefolkning som kan ha åsikter om huruvida de vill ha varg inpå knuten; likaså måste organisationer som WWF m.fl. få komma till tals och svenska jägare, vilkas jakt eventuellt konkurrerar med vargens. Sverige måste få hantera frågor som dessa, där det finns en uppsjö av mot varandra stående intressen utan toppstyrning från EU. Dessutom har utomstående forskare stor respekt för Sveriges hantering av vargfrågan och ser i dagsläget inga hinder för en begränsad jakt.

Som EU-kritiker känns det därför särskilt angeläget att söka medhåll från alla andra EU-kritiker för att få till stånd en ändring av sådana här regelverk; i syfte att motverka destruktiv maktförskjutning. Vi har inget emot ett mellanstatligt samarbete rörande bland annat handel, brottslighet och miljö, men motsätter oss en överstatlighet som bakbinder fler och fler länder och hindrar dem att kunna agera självständigt.

Margareta Sandstedt

Riksdagsledamot (SD)

Ledamot av EU-nämnden