Dessutom får vi veta att fri entré på museer inte kan ses som en jämlikhetsfråga. Den fria tillgången till kultur gynnar bara ”blåhåriga damer i minkpäls” låter GD förstå. Är tidningens kultursyn så grund som formuleringen kan få oss att tro?

Bara en aningens eftertanke säger oss att statliga museer är kulturinstitutioner, som vi alla gemensamt betalar med skattemedel. De har sitt berättigande om samlingarna ses av många och om de bidrar till kunskap och diskussion. Att utestänga besökare från museer är kontraproduktivt, rent av idiotiskt. I synnerhet om man betänker att vi tillsammans redan har betalat för samlingarna, forskningen, magasinen och utställningslokalerna.

Som jag ser det handlar jämlikhetsaspekten i denna fråga inte om blåhåriga damer i minkpäls, utan om våra största grupper av kulturkonsumenter, äldre damer, ofta pensionärer, som arbetar eller har arbetat som lärare, sjuksköterskor, bibliotekarier och socialarbetare. Många har ett brinnande intresse för konst, litteratur, film och teater. För dem blir entréavgiften ett hinder liksom den blir det för andra grupper med ansträngd ekonomi. Jag har svårt att tro att det ligger ett samhällsintresse i att med hjälp av entréavgifter hindra mormor eller farmor att ta med sig barnbarnet på museibesök. Men Gefle Dagblad har tydligen lagt sig till med en egen och annorlunda syn på kunskap och kunskapsförmedling.

Per-Anders Karlgren