Poul-Erik Jensen från Gävle anser att Alliansregeringen angriper den svenska välfärdsmodellen

Den svenska välfärdsmodellen står på tre ben. Det första är att parterna på arbetsmarknaden jämlikt löser problemställningar inom olika branscher. Det andra är socialförsäkringslösningar som betalas gemensamt av alla inkomsttagare via skatter och avgifter och det tredje är gemensamma välfärdstjänster som barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg.

Sen Alliansregeringen tillträdde hösten 2006 har den systematiskt attackerat alla tre ben utan nåd. Först höjde de avgiften till A-kassan, indirekt ett sätt att göra det dyrare att vara medlem i ett fackförbund då dessa för många är nära ihopkopplade. Resultatet blev att 500 000 personer lämnade A-kassan dels på grund av avgiften och dels på grund av att färre får rätt till ersättning från A-kassan.

Nästa steg var att slopa det skatteavdrag för fackföreningsavgift som fanns för både löntagare och arbetsgivare – här var Alliansen särskilt diskriminerande då arbetsgivarsidan fick behålla sin avdragsrätt. Nu gjorde man det alltså direkt dyrare att tillhöra facket.

Steg två blev attacken på våra socialförsäkringar. Alliansen sänkte nivåerna i sjukförsäkringen (från 80procent till 78procent) och därefter sänkte de inkomsttaket från tio prisbasbelopp till 7,5 pbb vilket betyder att man sänkte inkomsttaket med ca 105 000 kronor

Konsekvensen av detta blir att flera med inkomster över 320 000 kronor per år inte får ut 78 procent i sjukpenning vid sjukdom. Nästa steg var att se till att än färre skulle få ut ersättning från Försäkringskassan – detta fixade Alliansen genom sin så kallade rehab-kedja (egentligen en utsorteringskedja), man skriver ut folk från sjukförsäkringen på löpande band. Människor blev avstängda från både sjukpenning och sjukersättning. Det är det vi idag ser som FK:s glädjande beskrivning varje vecka som sjunkande sjuktal – tyvärr så är det inte speciellt många av dessa som får någon aktiv rehabilitering.

Steg tre var det mest raffinerade att genomföra. Här visste Alliansen att folkopinionen är mycket stark. Här kunde man inte bara dra ner i barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg utan att få ett helt folk emot sig. För att få till detta fanns bara ett sätt. Man måste sänka inkomstskatterna så pass mycket att det slår genom i kommuner och landsting med stor kraft. Man sänkte skatterna med svimlande 110 miljarder kronor på bara tre år. För att jämföra den summan med något vi alla kan förhålla oss till så motsvarar det lite mer än en tredjedel av kostnaden för den samlande sjukvården i Sverige under ett år. Det är fruktansvärt mycket – och speciellt med tanke på att närmare 65 miljarder har hamnat i fickorna på den tiondel av befolkningen med de absolut högsta inkomsterna.

Man förskjuter jämlikheten på arbetsmarknaden till fördel för arbetsgivarna, man sänker ersättningar i sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring för att sätta press på facken att acceptera lägre löner och man ta bort stora inkomster för kommuner och landsting genom skattesänkningar för att montera ned vår gemensamma välfärd.

Är det det samhälle vi vill ha? Det avgör du i september i år!