Jag är ense med Torsten Mörner att en osaklig debatt inte främjar vargen, saklighet kan vi framförallt kräva av de personer som representerar de olika organisationerna.

Mörner skriver: vargjakten har stöd bland forskare som under många år studerat den svenska vargstammen förleder han den oinvigde att jakten skulle ha ett brett stöd bland forskare. Forskarna har uttalat sig om är hur många vargar som bör skjutas för att uppnå riksdagens mål om max. 210 djur. Jakten är till för att skapa utrymme och lokal acceptans för att flytta vargar från renbeteslandet till Mellansverige.

Biologiskt skulle den svenska vargstammens må bäst av att öka så snabbt som möjligt från nuvarande 200 till cirka 500 individer samt säkerställa kontakten mot öster, den slutsatsen drar forskare inom populationsgenetik bland andra professor Hans Ellegren. En annan forskare, Claes Andrén, professor i bevarandebiologi är starkt kritiskt till det sätt varpå jakten genomfördes (läs hans uttalande på Nordens Arks hemsida).

Mörner menar: Själva jakten utgör inget hot mot gynnsam bevarandestatus och följer dessutom EU:s regelverk. Om jakten följt EU:s regelverk vet Mörner lika lite som jag eftersom den ännu inte är prövad i EU-domstolen.

Mörner skriver: den osakliga debatt som följt på vargjakten har tydliggjort skillnaden i värderingar mellan landsbygdsbor och stadsbor.

Mörner befäster en gammal skröna som inte har relevans i verkligheten. Det finns inga större skillnader i värderingar mellan befolkningen i tätorter och på landsbygden. Den Sifo-undersökning som Mörner hänvisar till visar att i östra Mellansverige vill 69 procent ha lika många vargar som nu eller fler, i Västsverige 61procent, i Småland 62 procent. I Storstäderna tycker något fler om vargen. Om nu Mörner menar att Sifoundersökningen visar på ett stort folkligt stöd för vargjakt så visar samma undersökning på ett stort folkligt stöd för att vi skall ha fler vargar idag eller i vart fall inte färre. Jägarförbundet vill ha så få vargar som möjligt.

Mörner skriver: Vargen ställer till stora problem för tamdjursägare, jägare och människor som lever i vargtäta områden.

Jag är inte naiv och kan hålla med Mörner om att vargen under vissa omständigheter kan ställa till stora problem, men vilka djurarter kan inte under vissa omständigheter orsaka stora problem! Älgar, vildsvin, sälar, tranor, gäss men även jakthundar kan ställa till problem för någon samhällsgrupp. Samhället har därför vidtagit åtgärder för att mildra problemet med rovdjuren. Tamdjursägare får bidrag till rovdjursavvisande stängsel, vilket inte bara hjälper mot rovdjur utan även mot lösspringande jakthundar. Jakthundar kan förses med olika skyddsanordningar och tamdjursägare få ersättning för rovdjursdödade djur.

Mörner hänvisar till: två statliga utredningar har kommit fram till att man måste börja jaga varg. De två statliga utredningarna är en sammanvägning av olika intressen och inte nödvändigtvis oantastlig. Utredningarna som Mörner hänvisar till anger även etappmålet minst 20 föryngringar vilket innebär cirka 200 vargar, en nivå som Jägarförbundet avvisat och menar att vi kan ha betydligt mindre vargar, i strid med folkviljan och riksdagens beslut.

Leif Kihlström

Medlem i Svenska Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen