I morgon, den 1 oktober, är det Cyperns nationaldag. Nationaldagar är något som länder i regel firar med glädje, men i Cyperns fall sker högtidlighållandet med sorgkant. Drygt en tredjedel av landet är sedan 1974 ockuperat, av grannlandet Turkiet – ett faktum som är obegripligt ignorerat i omvärlden, inte minst i Sverige, trots att det handlar om ett medlemsland i EU.

En förklaring kan vara att svenska regeringar, oavsett färg, varit så måna om relationerna med Turkiet att man ser mellan fingrarna på dess ockupation av ett EU-land i periferin. Carl Bildt är en av de utrikesministrar inom EU som är minst bekymrade om de turkiska maktanspråken på EU-territorium.

Det är märkligt eftersom Bildt talar klarspråk om mycket annat; till mångas överraskning Israels kolonialisering av den palestinska Västbanken, han röt till när Ryssland 2008 marscherade in i Georgien, han kallar offentligt Vitrysslands diktator Alexandr Lukasjenko (fullt rimligt) för ”pajas”, etcetera. Men att Turkiet orättfärdigt har sina stövlar på EU-mark lever Bildt gott med.

Bildt får också öppet stöd av partikamrater för sin överslätande syn på Turkiets våldföring av Cypern.

Den moderate riksdagsledamoten Mats Johansson är inte vem som helst, han är tidigare politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet. Nu presiderar han över en moderatnära tankesmedja som getts namnet Frivärld, vilket knappast kunde vara mer klockrent orwellskt nyspråk. För man undrar om det inte snarare är ränkor än tankar som Mats Johanssons ”Frivärld” smider.

Ett av Mats Johanssons tankesmedjas smidesverk är ett brandtal för den turkiska ockupationen av Cypern, i form av en rapport i ämnet där ordet ockupation knappt nämns.

Rapporten, utgiven i halvårsskiftet när Cypern övertog ordförandeklubban i EU, heter ”Norra Cypern – under embargo och i isolation”. Rapporten argumenterar för att omvärlden ska bedriva påtryckningar på republiken Cypern så att dess ockuperade del kan bedriva direkthandel med omvärlden.

Varje rad andas indignation över att Cypern med till buds stående lagliga medel i internationella organ försöker stoppa en utveckling mot ett de facto-erkännande av ockupationen, för det är ju vad som skulle bli följden av direkthandel.

Att kunna ingå ”bilaterala avtal” är också något som Frivärlds rapport, ordagrant, önskar att det ockuperade Cypern ska kunna ingå.

Bilaterala? Det kräver ju ett erkännande av den ockuperade delen såsom en egen ”stat” – ett ord som rapporten också uttryckligen använder för det ockuperade norr. Endast Turkiet erkänner sitt rov av norra Cypern såsom ”stat”, inget annat land gör det, och FN fördömer den turkiska utbrytar-”staten” såsom illegal.

Att Cypern agerar i internationella organ mot sådant som att Turkiet säljer ut stulen grekcypriotisk egendom kallar rapporten nedsättande för ”juridisk krigföring”.

Sedan när blev juridik något fult för en som själv är ledamot av en lagstiftande församling?

Och sedan när blev egendomsrätt något att ta lättvindigt på för en moderat?

Vill man i det ockuperade norra Cypern bryta isolering och embargon så finns det en entydig väg: Isoleringen är självvald. Turkiet kan dra tillbaka sina trupper, och i ett slag upphäva all isolation.

Ockupationen är orsaken – den enda orsaken – till alla problem som invånarna i det ockuperade norr lider av.

En fri värld kan erhållas både för turkcyprioter som kan åtnjuta fulla rättigheter som EU-medborgare, och grekcyprioter som kan återfå sina beslagtagna hem i norr, om Turkiet drar sig tillbaka.

David Nyström

Ledarskribent