Det är inte en dag för tidigt. Och det borde vara helt okontroversiellt.

Men Vänsterpartiets kulturpolitiske talesperson Lars Ohly – jo, just han, den gamle partiledaren och kommunisten – är mycket bekymrad. Om avgiften drivs in via skattsedeln hotas SVT:s och SR:s oberoende, befarar Ohly.

Fniss. Det gamla kommunistpartiet trycker alltså numera på att statlig radio och TV ska vara ”oberoende”. Dessutom ser de beskattning som ett integritetsproblem. Liksom att de ser en övergång till progressiv beskattning som ett problem (alltså att höginkomsttagare betalar mer), till skillnad från dagens ”platta” TV-skatt där såväl rik som fattig betalar lika mycket.

Alltid något nytt. (Möjligen kan man förstå partiets nostalgi för pejlingspoliser som knackar på folks dörrar och försöker se om det står någon TV-apparat i deras hem.)

Det är väldigt svårt att se att public service’s oberoende skulle stå och falla med att en separat myndighet skickar ut räkningar till dem som anmält att de äger en TV-apparat, och att oberoendet är större om tolv procent struntar i avgiften och väljer att se TV illegalt. Att oberoendet skulle gynnas genom att SVT och SR på detta sätt tappar en miljard i intäkter känns inte troligt.

Inte heller kan det väl påverka oberoendet om samma riksdag som nu beslutar om nivån på en TV-avgift i stället beslutar om nivån på en TV-skatt, bara med skillnaden att den senare uttrycks i procent i stället för i kronor.

Sveriges radios tillträdande vd Cilla Benkö menar dock att dagens licens tryggar en direktrelation till publiken.

Må så vara. Men en relation behöver ju inte vara positiv.

Det är inte säkert att alla de 88 procent som betalar sin TV-avgift gör det för att de tycker det är ”häftigt”. Inte heller kan man vara säker på att alla TV-tittare upplever att SVT:s egenreklam – som de ju måste göra för att upprätthålla betalningsgraden – är ett efterlängtat och intelligent inslag mellan programmen.

Huruvida public service förmår leva upp till sitt oberoende uppdrag står ytterst och faller med public service-företagen själva; hur de vårdar sin tradition och företagskultur. Inte med hur avgiftsindrivningsbyråkratin organiseras.

Detta ligger i sakens natur. Att vara oberoende kan ju inte innebära annat än att företagen sköter sig själva – annars är det ju inget oberoende. Man får helt enkelt lita på att de gör det på bästa sätt.

David Nyström, GD