4 000 dagar i fängelse
Relaterat
I september 2001 var världens ögon fixerade vid New York och terrorattentaten mot USA. Kanske var det därför som regimen i Eritrea passade på att gripa ett antal politiker och journalister som på olika sätt misshagade diktaturen. En av dem var Dawit Isaak.
Han hade då bott i Sverige sedan 1987 – han är svensk medborgare sedan 1992 – men hade under åren återvänt flera gånger till landet och han blev också delägare i landets första oberoende tidning, Setit.
2001 publicerade Setit ett öppet brev från ett antal politiker som efterlyste demokratiska reformer. Svaret från regimen blev att utan rättegång fängsla elva av politikerna, Dawit Isaak samt ytterligare 13 tidningsägare och journalister.
I dag är det 4 000 dagar sedan.
4 000 dagar utan åtal, försvar eller rättegång.
4 000 dagar av saknad och ovisshet för hans familj.
”Det känns som jag inte känner en del av mig själv”, säger Betlehem Isaak, Dawits dotter som bor i Göteborg och som sjuåring såg sin pappa föras iväg av okända män från bostaden i Eritrea, i en intervju i Expressen.
2005 fick Dawit Isaak lämna fängelset i ett par dagar men eritreanska myndigheter grep honom på nytt och sedan dess har han varit fängslad i det ökända eritreanska fängelset Eiraeiro, norr om huvudstaden Asmara.
Nyligen kom uppgifter om att ytterligare tre journalister av de som fängslades samtidigt som Dawit Isaak avlidit på grund av de svåra förhållandena i fängelset. Det betyder att blott fyra av det 20-tal journalister som greps för elva år sedan fortfarande lever – Seyom Tsehaye, Amanuerl Asrat, Temesgen Gebreyesus och Dawit Isaak.
Om det är sant att de verkligen lever fortfarande rinner tiden ut. Det är bråttom att få hem Dawit Isaak om vi någonsin ska få höra hans historia, om hans barn ska få lära känna honom.
Men bråttom har inte varit ledordet i ansträngningarna för att få hem honom. I stället har den tysta – och uppenbarligen långsamma – diplomatin varit förhärskande. Tidigare S-regeringar har omhuldat den pricipen liksom den nuvarande regeringen. Utrikesminister Carl Bildt har de senaste åren förvisso med jämna mellanrum gjort tydliga ställningstaganden och slagit fast att regeringen anser att Dawit Isaak omedelbart bör friges och har också sagt att regeringen oförtrutet arbetar vidare. Men strategin har hittills visat sig vara verkningslös. Åtminstone ger den inget intryck på regimen i Eritrea som tycks rycka på axlarna åt det faktum att en svensk medborgare stuvats undan någonstans i ett helvetiskt fängelse, utan möjlighet att meddela sig med omvärlden.
Fallet Dawit Isaak handlar inte bara om att en principfast man fått betala ett horribelt pris för sin kamp för grundläggande mänskliga rättigheter. Det handlar inte bara om ett lands övergrepp mot en svensk medborgare. Det handlar om att försvara det allra mest grundläggande i demokratikampen, det fria ordet.
I dag har Dawit Isaak varit fängslad i 4000 dagar. Det tycks som om den svenska, tysta diplomatin är verkningslös. Dags att byta strategi.
