Saab återuppstår – igen
Relaterat
Saab startar om efter det ett och ett halvt år långa motorstoppet. Om ytterligare ett och ett halvt år beräknas den första Saaben rulla ut från fabriken i Trollhättan, driven med elektricitet. Svunnen är den tid då Saab förknippades med ohälsosamma tvåtaktsmotorer och blåfärgad avgas.
Givetvis är köpet av Saabs konkursbo glädjande nyheter, främst för Trollhättan med omnejd men också för hela Sverige. Psykologiskt är Saab fortfarande något av en nationalklenod.
Denna mentala föreställning lever kvar hos många, trots att bilindustrin inte på långa vägar betyder lika mycket för jobb och tillväxt i Sverige nu jämfört med förr. Tillverkningen av de nya eldrivna Saabarna kommer att sysselsätta betydligt färre än när det byggdes bensin-Saabar. Hittills har 75 tidigare Saab-anställda erbjudits jobb.
Störst betydelse har att Saabs nya ägare Nevs kommer att baseras på kunskapsintensiv och innovativ spjutspetsteknik. Snarast möjligt måste så många som möjligt av världens personbilar drivas med el – helst samtliga, och helst borde detta ha varit verklighet redan i går.
Efterfrågan på bilar drivna med andra medel än fossila har varit för svag eftersom världens länder inte förmått ta gemensamma krafttag för att fasa ut bensin och diesel, på liknande sätt som nu skett med glödlampan.
Men förr eller senare måste klimatförändringarna ändå bli så uppenbara att världens länder liksom alla enskilda konsumenter inte längre kan blunda för dem. Lyckas då den internationellt sett pyttelilla biltillverkaren Nevs ha en konkurrenskraftig el-Saab i produktion så är det givetvis förträffligt – men man får inte ta en framgång för given.
Även de stora bensinbilsföretagen kommer förstås att ta fram elbilar, och dessa tillverkare har muskler. Tillverkningen av Saab är på intet sätt garanterad till Sverige, utan kan när som helst flyttas till något låglöneland. Det lilla Nevs kan också bli uppköpt av någon biljätte. Det Nevs framför allt ville komma åt är med största sannolikhet varumärket Saab, men också den innovativa ingenjörstradition och den företagslojalitet som utgör den berömda ”Saab-andan”.
Att elbilar kräver – just – elektricitet borde också leda till tankeverksamhet hos självutnämnda miljöpartier och miljöorganisationer. Det går inte att kombinera det klimatmässigt önskvärda i en storskalig övergång till elbilar med miljörörelsens föreställning om att det samtidigt vore önskvärt att minska elproduktionen.
