Efter en handfull nyhetsartiklar, på kort tid, om slöseriet inom den statliga sektorn börjar man undra – är det vi först såg som undantag i själva verket regel?

Så är det naturligtvis inte. Den absoluta merparten av landets offentliganställda chefer på exempelvis Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller Socialstyrelsen är hederliga människor, som varken anlitar dyra festfixare eller håller julfest för ett par tusen per kuvert. Bakom rubriker av typen Försäkringskassan festade för 900 000 döljer sig ofta ett mycket stort antal anställda. Totalsumma kan förskräcka men ett par hundra kronor per person för en julfest är faktiskt inte mycket att orda om.

De uppgifter som framkommit den senaste tiden är dock av en annan karaktär. Här handlar det inte bara om höga totalsummor, utan om att relativt få personer har kostat på sig lyxiga måltider och konferenser för skattemedel.

På tisdagen avslöjade Dagens Nyheter att den statliga Stiftelsen för strategisk forskning ordnat påkostade fester. På tre år har den kände festfixaren Micael Bindefeld fakturerat stiftelsen 9,3 miljoner kronor. Stiftelsen har 14 anställda. 2009 fyllde Stiftelsen för strategisk forskning 15 år. Med inspiration från Stockholms stad, som firade 750 år med Bindefeld-arrangerad fest i Stockholms stadshus, ville stiftelsen ha ett kalas i samma klass. 500 personer bjöds in till Blå hallen i Stockholms stadshus – där Nobelfesten brukar hållas. Inbjudningskorten var inga vanliga kort från bokhandeln, utan specialdesignade glasplaketter. Två ministrar från utbildningsdepartementet, Jan Björklund och Tobias Krantz, närvarade. Ingen av dem tycks ha reagerat på detta uppenbara slöseri med skattebetalarnas pengar.

Slöseriet måste ses i ett sammanhang. I och kring offentlig sektor finns hundratals personer som från partier och politiska ungdomsförbund är vana vid att åka på konferens för skattemedel. Varje år åker flera landsting, kommuner och statliga myndigheter till Almedalsveckan för dialog och idéutbyte. Är allt detta förkastligt? Naturligtvis inte. Men det finns ingen enkel svartvit gräns, som alla är överens om – även om debatten just nu ger intryck av det.

Ett tydligt regelverk kring representation finns redan. Vad som tycks saknas, såväl inom vissa myndigheter och statliga stiftelser som på ministernivå, är ansvarsfullt ledarskap.

Ida Thulin, GD