Det är en värvning som heter duga som Folkpartiet i Gävle lyckats med, och som vi kunde läsa om i GD igår.

Helene Åkerlind började sin politiska bana på 1980-talet i den elevfackliga rörelsen i Gävle. Hon har därefter skaffat sig ett gediget CV inom S, inte bara i Gävle utan också på riksplanet.

Efter att ha varit (en tydligen alltför) frispråkig ordförande för barn- och ungdomsnämnden kröntes karriären dock med utfrysning och partiutträde.

Med största respekt för alla andra FP-aktiva, så kommer Helene Åkerlind direkt att bli en av FP:s allra mest meriterade medlemmar i Gävle. Ingen av hennes nya partikamrater har (av naturliga skäl) sådan erfarenhet av att verka i maktställning (eftersom väljarna i Gävle ännu inte gett FP chansen).

Det är långt ifrån första gången som partier i självtillräckligt högmod tränger ut självständigt tänkande medlemmar. Dessa personer slutar oftast helt med politiken, snarare än går till något annat parti. Det var också vad Helene Åkerlind gjorde efter ha lämnat S 2003. Sedan dess har hon varit partilös.

Särskilt ovanligt är det nog att just socialdemokrater byter parti, i synnerhet inte över blockgränsen.

Helene Åkerlind kan tillföra FP helt nya perspektiv på kommunalpolitiken, både vad gäller stadens dominerande partis inre liv och relationen mellan tjänstemännen på förvaltningarna och det styrande S.

Nu gäller det för FP i Gävle att hedra idealet om en inkluderande partikultur med högt i tak.

Folkpartiet får inte göra om samma misstag som S.

David Nyström