Vänsterpartiet har visserligen växt sedan Jonas Sjöstedt blev partiledare, men man hade nog inte väntat sig att Sjöstedt skulle drabbas av storhetsvansinne redan efter bara ett par procentenheter. Med tuppkammen i topp avvisade han, vid ett möte med riksdagsjournalister i förrgår, en rödgrön regering efter valet 2014 om S-ledaren Stefan Löfven sluter en bred och långsiktig ener­giöverenskommelse med de borgerliga, vilket Löfven ju vill.

Det måste vara årets mest kontra­produktiva ”hot”.

Vilken reaktion väntar sig Sjöstedt av Löfven, oppositionens statsministerkandidat? ”Nämen oj då, herr Sjöstedt, blev Ni arg på mig? Förlåt, då tar jag givetvis tillbaka det jag sagt om överläggningar med regeringen, och fogar mig omgående efter din befallning.” Förväntar sig Sjöstedt att en S-ledare, fostrad inom fackföreningsrörelsen, skulle böja knä inför en partiledare för det före detta VPK?

Vänsterpartistiskt inflytande över energipolitiken ser nog Löfven snarare som ett hot än en lockelse, och detta är antagligen ett tungt vägande skäl för honom att få energifrågan avförd från agendan före 2014.

Det är ju inte heller så att det existerar någon rödgrön allians längre, att hota med att slå i kras. Det gjorde ju alla tre partierna klart efter valförlusten 2010. Sjöstedt har snarast understrukit detta. Alla tre partierna vill gå till val var och en för sig.

Socialdemokraterna ser dessutom den utrullade röda mattan till vänsterpartimedverkan i en S-ledd regering som det ödesdigra misstag som stjälpte chanserna till maktskifte.

Slutligen: Vid en rödgrön valseger 2014 – skulle då verkligen Jonas Sjöstedt göra allvar av det han säger, och fälla en ”arbetarregering” om Socialdemokraterna dessförinnan har slutit en ener­giuppgörelse med de borgerliga?

Tomma hot har fått ett ansikte.

David Nyström