När små barn roar sig med att rycka katten i svansen säger vi till dem. Djur är inga leksaker, djurs lidande är inte att betrakta som underhållning. Men när vuxna män driver vassa redskap genom köttet på livs levande tjurar uppfattas det av vissa som inte bara underhållning utan också konst och kultur.

Den annars så minimalistiske Ernest Hemingway blev närmast erotiskt utsvävande när hans karaktärer pratade tjurfäktning.

Tjurfäktningsestetiken och de stiliga matadorerna tycks hos Hemingway stå för själva sinnebilden av macho manlighetsideal. Bortom formuleringar i Nobelprisklass döljs ingenting annat än gammalt hederligt djurplågeri.

Verklighetens Ferdinand slutar inte sitt liv under en korkek, utan sticks med svärd och dödas slutligen. I barbariets estetik ingår också ibland ett visst viftande med röda skynken. Men fokus ligger på djurs lidande som människors underhållning.

Nu har regionparlamentet i spanska Katalonien tagit ställning för ett tjurfäktningsförbud. Det är sedan tidigare tjurfäktningsfritt på Kanarieöarna, och från 2012 alltså också i Katalonien, men i resten av landet fortsätter tjurplågeriet. Också i Portugal förekommer tjurfäktning. Där brukar man inte döda tjuren inne på arenan, men djurplågeri är det likväl. Såväl Spanien som Portugal är medlemmar i EU. Djurskyddsivrande EU-parlamentariker har således möjlighet att dra sitt strå till stacken, när väl ett första steg bort från barbariet nu tagits i Katalonien.

Djurplågeri är inte underhållning. Det är hög tid att låta Ferdinand stanna vid korkeken.