Det är med en känsla av hopplöshet man i dagens Gefle Dagblad kan läsa om vågen av bussrån i Gävle. På onsdagskvällen skedde ännu ett. Två pojkar i 15-årsåldern klev på bussen vid en hållplats i Bomhus. De var maskerade och hotade busschauffören med en hammare och försvann efter rånet på en cykel. Bytet blev kontanter och en så kallad myntkanon, men det är oklart hur mycket pengar de kom över. Det var säkerligen inga stora summor.

Bussrånen - liksom alla rån och våldsbrott i samhället - är en fråga med flera dimensioner. Där finns det stora grundfrågan, nämligen hur det kommer sig att unga pojkar, ibland knappt mer än barn, rånar andra människor. Det är en frågeställning som saknar ett enkelt svar. Det handlar om förebyggande arbete, om att fånga upp barn och ungdomar som man tror kan finnas i riskzonen för att hamna i ett kriminellt beteende. Det är ett ansvar som ligger på ett samarbetsplan mellan föräldrar, skola, social, polis - alla instanser som kommer i kontakt med ungdomar på olika plan.

Känslodimensionen av den senaste tidens rån är att busschaufförerna i Gävle har tunga och långa arbetspass, är lågt avlönade och att de måste gå till jobbet och vara rädda för att bli rånade. Det är en fullständigt orimlig situation, ingen ska behöva ha det så på sin arbetsplats. På ett praktiskt, omedelbart plan måste alltså någonting göras för att sätta stopp för bussrånen i Gävle.

På torsdagsförmiddagen utfärdade fackförbundet Kommunal ett så kallat skyddsombudsstopp vilket i det här fallet handlade om ett kontantstopp på bussarna. Busschaufförerna får helt enkelt inte ta emot några kontanter, men stoppet är tillfälligt.

På flera håll i Sverige är busstrafiken dock helt och hållet befriad från kontanthantering. Det är busskort som gäller, eller för enstaka resor sms-biljetter. Ett sådant system kan förstås innebära begränsningar för de, ofta äldre, resenärer som inte kan handskas med mobiltelefoner eller pyttesmå knappar för att skicka sms men det är en fråga av praktisk art som de kollektivtrafikansvariga måste lösa. För faktum kvarstår: Så länge kontanterna finns på bussen kommer det att finnas incitament för rånare att stjäla dem, även om det rör sig om ringa summor växelpengar. Och mellan dem och kontanterna sitter en människa som blir utsatt för hot, ibland våld och som utsätts för det psykiska trauma det innebär att bli rånad.

Stadsbussarna i Östersund tar snart över trafiken i Gävle och i en intervju i dagens GD säger en företrädare för bolaget att de inte har några planer på att införa kontantfria bussar. Men så har inte företaget haft ett rån på tio år i Östersund heller.

I Gävle måste kontanthanteringen på bussarna stoppas.