I Sverige känns det för många bisarrt att se en kvinna i heltäckande klädedräkt, burka och nikab. Det är helt emot vår svenska kultur och tradition. Därför kan det både förvåning och anstöt att möta en kvinna i sådan klädsel. Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att det blivit en livlig debatt i frågan trots att det bara berör en handfull kvinnor. För många är burkan också en symbol för terrorism och talibanregimen i Afghanistan.

I Sverige där jämställdheten mellan män och kvinnor är en självklarhet är det oförståligt hur många muslimska länder fortfarande stämplar kvinnan som en sexvarelse, och för att inte locka mannen till orena tankar måste hon dölja sin kvinnlighet.

Belgien ser nu ut att bli det första landet som kommer att förbjuda ansiktstäckande slöjor och sannolikt kommer Frankrike efter. Förslaget är kontroversiellt och opinionen är splittrad. Människorättsorganisationer är helt emot lagstiftning och anser att ett förbud leder till en situation där alla förlorar. Lagstiftningen kommer inte att vara till någon hjälp för de som är tvingade att bära burka. Och det är ett övergrepp mot de som själva valt att bära heltäckande slöja.

Även i Sverige har frågan väckts genom en motion i riksdagen av två centerpartister. Motiveringen är att ingen ska tvingas att täcka sitt ansikte. De som är emot ett förbud menar att det kan förvärra segrationen i samhället och att det är ett brott mot religionsfriheten.

I fundamentalistiska och islamistiska länder får inte kvinnor bada på samma stränder som män. De tvingas sitta åtskilda på bussar. De får inte gå ut ensamma. Inte heller får inte undervisas tillsammans med pojkar i skolan. Detta är ett system av könsapartheid och kan liknas vid det gamla Syd-Afrikas apartheidsystem att skilja vita och svarta människor åt. Alla sådana tendenser i det svenska samhället måste aktivt motarbetas.

Givetvis går det också att lyfta upp säkerhetsaspekten. Man inte vet vem som döljer sig inne i en burka. I många situationer är detta nödvändigt. Krävs det av exempelvis tull och polis går det inte att gömma sig bakom sin religion. Säkerhetsaspekter går före religionsfrihet.

Det finns yrken och arbetsplatser där det inte är lämpligt att dölja ansiktet, till exempel socialtjänsten, arbetsförmedlingen och domstolsväsendet. Har man ett arbete med personkontakter går det inte att ifrågasätta ett beslut om att man inte får dölja sitt ansikte. Lika stor rätt som man har att klä sig som man vill, lika stor skyldighet har man att ta de konsekvenser som det innebär.

Alliansen och oppositionen är överens, lagstiftning mot heltäckande klädsel är inte en lösning. Det betyder inte att man är positiv till burka eller nikab men ett förbud är fel väg att gå. Istället vill man upplysa om, och detta redan i skolstadiet, rätten kvinnor har i Sverige att vara fria och själva kunna bestämma över sitt liv.

GD 28 APRIL 2010