Flyktingfobin fick ett ansikte när såväl vanliga invånare som styrande i Vellinge i höstas protesterade högljutt mot planerna på att ta emot ensamkommande flyktingbarn till den välmående lilla skånska kommunen.

Den moderatstyrda kommunen vill inte ha några flyktingar alls, men främlingsfientliga är de inte där, har de bedyrat. De tänker bara på ekonomin. Ett magstarkt påstående då kommunen är en av Sveriges rikaste.

Grannkommunen Malmö däremot tar emot människor i nöd, men saknade i höstas tak över huvudet åt ensamkommande flyktingbarn. Kommunen tecknade avtal med vårdföretaget Attendo Care och hyrde ett vandrarhem i Vellinge. Sedan nådde proteststormen mot de ensamkommande flyktingbarnen orkanstyrka. På Vellinge kommuns hemsida kunde man bland annat läsa att det inte kan vara ett kommunalt problem att ta emot en ”strid ström av tonårspojkar från oroshärdar i Asien och Afrika”.

Men Vellinges hjärtlösa beteende förde åtminstone med sig att frågan om ensamkommande flyktingbarn lyftes upp.

För det blir allt tydligare att det var ett misstag att för knappt fyra år sedan införa en lag om att fördela ansvaret för de asylsökande barnen mellan stat och kommun. Statistiken talar sitt tydliga språk. Kommunerna vägrar ta sitt ansvar för fortfarande är det endast omkring 100 kommuner av landets totalt 290 som tecknat avtal med migrationsverket.

För några månader sedan tillsatte därför migrationsminister Tobias Billström en utredning som snabbt skulle se över frågan om en eventuell lagstiftning. I fredags presenterade utredaren Björn Eriksson sin rapport. Enligt den får kommunerna en sista chans att frivilligt ta beslut om de ska ta emot ensamkommande barn. Om inte fler erbjuder barnen platser kan en tvångslag bli aktuell.

Enligt rapporten finns det indikationer som tyder på att trots allt fler kommuner kan tänka sig att ta emot barnen och Tobias Billström tar det som ett tecken på att den frivilliga modellen trots allt kan fungera.

Frågan om kommunernas solidaritet aktualiseras dock igen när Vellinges borgmästare Göran Holm, M, i SVT:s Uppdrag granskning gjort bort sig igen. I november förra året svängde ju kommunledningen i flyktingfrågan och fullmäktige sade sedan ja till att ta emot fem till åtta ensamkommande flyktingbarn. Inför Uppdrag Gransknings kamera (som sändes på onsdagskvällen) säger Göran Holm att det var ett lätt beslut eftersom kommunen får full kompensation från staten. Inför dold mikrofon i anslutning till ett slutet moderatmöte i Falsterbo i februari i år uttrycker han sig dock annorlunda:

”Hade vi inte skrivit på ett avtal om att ta emot tre till fem flyktingbarn så hade vi fått en lagstiftning som hade sagt att vi skulle ta emot 30 till 50”, sa han. Och att ta emot andra asylsökande är inte aktuellt, enligt Holm som också konstaterade att det var partipiskan som tvingade kommunen att svänga.

Vellinge kommun förnekar sig inte, där finns inget intresse att visa solidaritet med några flyktingbarn.

Det är lätt att känna dysterhet inför den inställningen. Och det är väl rimligt att tro att tongångarna går ungefär likadant i en hel del andra kommuner. Hur förklarar man i så fall annars det bristande intresset för att teckna avtal med Migrationsverket?

Tobias Billström tror att den frivilliga modellen kan komma att räcka.

Fan trot.

GD 18 MARS 2010