Verkstadskoncernen är ingalunda ensam. De stora börsbolagens styrelser är duktiga på att strö vackra ord om jämställdhet och kvinnorepresentation omkring sig, men desto sämre på att översätta dem i praktiken. Snacka går ju, som bekant. Sanningen är att andelen kvinnor i börsbolagens styrelser är blygsamma 16 procent och utvecklingen går långsamt. Kvinnorna är följaktligen få i näringslivets absoluta toppskikt.

Nyligen kom en mätning som visade att det fanns fler Anders än kvinnnor på vd-stolarna i börsbolagen. Undersökning presenteras med humoristisk glimt i ögat av Veckans affärer, men visar på en struktur som är långt ifrån rolig. Männen står för en sådan överrepresentation på vd-posterna att det är lättare att hitta ett antal män med samma förnamn än kvinnor.

Det är förstås lätt att känna frustration över den pinsamt långsamma utvecklingen inom näringslivet och frågan om vad som ska göras för att riva denna manliga bastion är ständigt aktuell.

Det finns inget enkelt svar. Det krävs satsningar på bred front för att till exempel motverka könsbundna val av utbildningar på universiteten. Det behövs fler kvinnliga företagare. Det behövs en jämnare fördelning av hushållsansvaret och föräldraledigheten eftersom kvinnor fortfarande känner sig tvungna av olika skäl att välja bort karriären.

Mona Sahlin och Socialdemokraterna, självklart ivrigt pådrivna av oppositionskollegan Vänsterpartiet, tycker emellertid inte att frågan är så komplex utan har svaret: lagstadgad kvotering. Utspelet kom hon med i ekots lördagsintervju i helgen.

Hon slog i intervjun fast att det blir lag om könskvotering vid rödgrön valvinst och preciserade därmed ett tidigare löfte om en ändring av aktiebolagslagen. Minst 40 procent av vardera könet ska vara representerade i större bolags styrelser. Enligt Sahlin säger alltfler kvinnor i näringslivet att det måste till en lag. Om de rödgröna vinner valet kan en lagändring ske redan 2012.

Kvotering är att välja det enkla, att ta en genväg. Men en genväg är ofta en senväg och vad gäller kvotering kan genvägen till och med innebära att man går vilse.

Alldeles bortsett från den grundläggande invändningen att staten inte ska blanda sig i hur det privata näringslivet sköter sin verksamhet så är det ytterst tveksamt om de som är tänka att gynnas av kvoteringen verkligen gör det. Risken finns att företagen får ett ”skuggkabinett”, att den verkliga makten flyttas från styrelserummet och behandlas i mindre grupper där den mansdominerade strukturen utan tvekan förblir densamma.

Och en kvoteringslagstiftning riskerar att kasta en nedvärderande skugga över även de kvinnor som hade tagit sig in i styrelsen av egen kraft. Och vem vill känna sig kvoterad?

Sandvik och övriga företag spelar kvoteringsivrarna rakt i händerna. Även Moderaterna har öppnat för en eventuell lagstiftning om kvotering. Om börsbolagen inte skärper sig och fattar att könet inte avgör kompetensen kommer fler partier säkerligen att sälla sig till kravkören.

GD 16 MARS 2010