Riksdagen har beslutat att Sverige ska erkänna folkmordet på över en och en halv miljon armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och även pontiska greker som utspelade sig mellan 1915-23 i det Ottomanska riket, dagens Turkiet. Det låter ju absurt - antingen är det väl ett folkmord eller så är det inte? Det finns ju en vedertagen benämning inom folkrätten som definierar begreppet folkmord. Men även om historikerna och folkrättsexperterna är överens om att massakern i det osmanska riket hade avsikten att utrota en viss etnisk grupp, så är inte världspolitiken och diplomatin så enkel.

Utrikesminister Carl Bildt säger att beslutet är att politisera historien. Turkiet har svarat på beslutet genom att ta hem sin ambassadör. Frågan är i den röran vem som politiserat historien?

Är det riksdagen som menar att ett massmord på kristna är folkmord eller är det Turkiet som närmare hundra år senare finner frågan så känslig att de tar till grova diplomatiska åtgärder för att få Sverige av taktiska skäl att avstå från begreppet folkmord?

I Turkiet kan man dömas enligt den ökända lagparagrafen 301 om man pratar om massmordet, lagen förbjuder förolämpningar av det ”turkiska”. Det är långt värre än att politisera historien. Det är att avdemokratisera samtalet och förvränga historien. Därför var det bra att den svenska riksdagen inte böjde sig för turkiska påtryckningar. Att huka inför de totalitära krafter som fortfarande finns i Turkiet vore en föga hedervärd och principlös hållning i en välutvecklad demokrati som Sverige.