De israeliska planerna på att bygga ytterligare 1 600 bosättningar i östra Jerusalem har mötts av häftig kritik. FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon, EU:s höga representant i utrikesfrågor Catherine Ashton och USA:s vicepresident Joe Biden fördömer beslutet.

Nyheten kom i tisdags, mitt under Bidens besök i Jerusalem. Han reagerade omedelbart och kraftfullt: enligt vicepresidenten ”undergräver planerna förtroendet mellan parterna” och är kontraproduktiva för fredssamtalen.

Så uttrycker sig alltså vicepresidenten i ett land som hör till Israels bästa vänner. Men den israeliska regeringen verkar helt oförstående inför kritikstormen.

I tidningen Haaretz förklarar inrikesministern Eli Yishai att beslutet var ”tekniskt”. Problemet, enligt Yishai, tycks mest ha varit tidpunkten: det var ”otrevligt” att nyheten kablades ut under Bidens besök.

Men den skarpa kritiken beror inte på dålig timing, utan på att Israels bosättningspolitik är djupt problematisk. Israel har under många år fört en medveten politik för att ändra Jerusalems demografi till israelernas fördel. Palestinierna har mycket svårt att få bygglov, deras hus rivs, de palestinska områdena tilldelas en oproportionerligt liten del av stadens budget och om de tillfälligt flyttar från Jerusalem hindras de ofta från att flytta tillbaka. Så bygger man ingen fred.

Därför är det viktigt att EU:s och USA:s ledare vågar ha två tankar i huvudet samtidigt: det är fullt möjligt att stötta staten Israel samtidigt som man riktar kraftig kritik mot den kontraproduktiva bosättningspolitiken. En tvåstatslösning är knappast möjlig om inte Israels regering kan tänka sig att dela på huvudstaden.