Arbetarbladets tendens att bedriva partipolitik på nyhetsplats genom att beskriva regeringens politik som hjärtlös konkretiserades återigen i en artikel den 2/3. ”Hon är en av dem som vid årsskiftet skyfflades ut från sjukförsäkringen”, lyder ingressen. Notera ordvalet ”skyfflades ut” som signalerar rättslöshet och en känslolös människosyn.

I artikeln framgår dock att Linda Hedenqvist är glad över att hon genom Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion får arbetsträna på sin tidigare arbetsplats med ett aktivitetsstöd som inte understiger sjukpenningen. Efter sju och ett halvt års sjukskrivning arbetar hon nu fyra timmar om dagen, fyra dagar i veckan, och målet är att kunna arbeta deltid.

Om sjukpenning på heltid kan omvandlas till halvtid i kombination med arbetsmarknadsåtgärder så är mycket vunnet. Inte bara ur ett samhällsekonomiskt perspektiv då det är resursslöseri att inte tillvarata människor förmåga, utan även i alla tänkbara mänskliga aspekter. Ingen mår bra av att bli övergiven av samhällets instanser och stämplas som uttjänad för all framtid.

I måndags skrev fackförbundet ST genom utredare Roger Syrén på DN Debatt att regeringen grovt har felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna eftersom de flesta utförsäkrade fortfarande är sjuka. Syréns slutsats ska tas med en nypa salt med tanke på enkätundersökningens låga svarsfrekvens. Av närmare 25 000 anställda på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är det endast 3 500 som har medverkat, och av dessa arbetar endast var femte med stöd åt långtidssjukskrivna.

Men det stämmer säkert att flera av de 16 000 långtidssjukskrivna som utförsäkrades vid årsskiftet behöver rehabilitering snarare än arbetsmarknadsåtgärder. Men precis som sjukförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson hävdar så är en utvärdering efter två månaders insatser inte tillräcklig för att avfärda hela sjukförsäkringsreformen.

I Gävle måste en fjärdedel av de utförsäkrade söka sjukpenning igen då de är för sjuka för kunna arbeta, meddelar Arbetsförmedlingens sektionschefen Jeanette Magnusson. Det är beklagligt. Men sorgligare vore om de 75 procent som nu faktiskt kan återvända till arbetsmarknaden hade lämnats åt sitt öde som innan maktskiftet 2006.

2004 var anslaget för förtidspension statens största budgetpost. 73 000 svenskar förtidspensionerades under året och Riksrevisionsverket var starkt kritisk till regeringen Perssons passivitet: ”Regeringen har inte satt upp mål om att förtidspensionärerna ska bli färre eller beskrivit hur insatserna ska se ut för att öka möjligheterna att återgå till arbetslivet.” (RiR 2005:13)

Det är värt att ha i åtanke när Veronica Palm, S, vice ordförande i socialförsäkringsutskottet, indignerat hävdar att regeringen har raserat sjukförsäkringen och att detta har drabbat många enskilda.

Företrädarna för det parti som passivt förtidspensionerade människor år ut och år in är som mest upprörda när antalet förtidspensioneringar i fjol var det lägsta på 40 år. Det, om något, är (s)jukt.

GD 3 MARS 2010