”Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige!”, dundrade Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder på partiets landsmöte i helgen och i går hävdade partiledare Jimmy Åkesson i en debattartikel i Aftonbladet att muslimer är det största utländska hotet mot Sverige sedan andra världskriget, att ett tiotal muslimska terrororganisationer finns etablerade i landet, att Sverige har flest våldtäkter i Europa och att muslimska män är kraftigt överrepresenterade bland förövarna. Partiledarens försök att misstänkliggöra muslimer genom att enhetligt attackera muslimer som grupp, får stöd av partikamraterna Kent och Ted Ekeroth som driver den ”antiislamistiska fonden” i kampanjen mot ”islamismens utbredning i Sverige”.

Sättet Åkesson definierar muslimer som det största utländska hotet tangerar inte bara hets mot folkgrupp, uttalandena grundar sig även på fördomar. Påståendet om att muslimska män skulle vara överrepresenterade bland våldtäktsförövarna saknar grund, enligt Brottsförebyggande rådet.

Frågan vem som ska ha tolkningsföreträdet för de juridiska gränsdragningarna för religionskritik är högst relevant för den demokratiska utvecklingen. Inom ramen för vår vida åsikts- och yttrandefrihet är det definitivt legitimt att kritisera religion, däremot får man inte hetsa mot muslimer utan att hållas ansvarig. Det är skillnad på att kritisera islam och att stigmatisera muslimer. Sverigedemokraterna ägnar sig åt det sistnämnda. Och det är inte så överraskande.

Den främlingsfientliga ideologin talar ju ständigt om hur främlingen hotar att förorena eller skada den egna, högre stående kulturen genom rasmässig eller kulturell blandning.

SD är i grunden samma rasistiska rörelse som innan partiledningen försökte tvätta partiets lortiga byk genom att rensa i leden av övervintrade nazister, unga skinnskallar och diverse aktivister med förankring i den svenska extremhögern.

Trots utrensning och nedtoning av Greuelpropagandan är SD:s viljeinriktning identisk med den som fick partiet att formeras 1988 som en förlängning av den rasistiska organisationen Bevara Sverige Svenskt. Viljan är och förblir att bevara Sverige svenskt. SD trånar innerligt efter en svunnen tid, ett idealiserat förflutet skonat från de multikulturella influensernas – i deras föreställningsvärld – destruktiva nycker.

Reflexmässigt generaliserar dessa reaktionära välfärdsnationalister samtliga samhällsproblem till invandringen, alla utmaningar etnifieras och blir till främlingsfientlighet i den politiskt orkestrerade diskursen. Vi och dom-kategoriseringen vilar på föreställningen om nationens svaghet; Sverige är hotat av multikulturalismens framryckningar och måste skyddas, ty världen är kall, varför nationens söner och döttrar måste förena sig i det blågula reservatet.

Att Sverigedemokraterna är ett populistiskt parti med rötterna i högerextremismens unkna människosyn bevisas var gång politiken ska konkretiseras. Och tydligare än så här kan SD:s företrädare inte blotta partiets sanna natur.

GD 20 OKTOBER 2009