Middag med Pol Pot
Relaterat
Vin, nötter och folkmord blandades på ett olustigt sätt när Forum för Levande Historia, FLM, öppnade utställningen ”Middag med Pol Pot” i Stockholm under tisdagskvällen. Kulturelit, journalister och politiker minglade framför bilder av torterade fångar i de röda khmerernas tortycentral under Pol Pots kommunistiska regim då omkring en femtedel av Kambodjas befolkning utrotades.
Trots den olustiga stämningen har myndigheten FLM gjort ett gediget arbete. Utställningen om folkmordet i Kambodja, och om delar av det svenska etablissemang som gav sitt stöd åt den mördande regimen, är ytterst angelägen.
Utställningen – som utgår från Gunnar Bergströms återbesök i Kambodja 30 år efter att han tillsammans med Jan Myrdal reste till Demokratiska Kampuchea i en svensk delegation officiellt inbjuden av diktaturen – skildrar hur den kommunistiska ideologin förblindade människor att begå vidriga övertramp på de mänskliga rättigheterna. Folkmord, slaveri och tortyr ägde rum i syftet att rensa Kambodja från vietnameser, cham, kineser och andra icke önskade minoritetskulturer.
Utställningen väcker en viktig debatt som sovit alltför länge. Få känner till att delar av det svenska etablissemanget aktivt stödde Pol Pots regim.
Under decennier fanns det vänstergrupper i Sverige som hade kopplingar till ”socialistiska broderländer”. Föregångaren till Vänsterpartiet skickade representanter till Sovjet och dess satellitstater, Vpk-ledaren Lars Werner åkte exempelvis till Moskva för att hylla den sovjetiske partichefen Brezjnev.
Fortfarande ser många ur 68-generationen med nostalgisk glädje på FNL-grupperna, som öppet stödde Pol Pot.
Utställningen har även skapat en diskussion om huruvida en statlig myndighet egentligen bör syssla med historieupplysning och opinionsbildning. Forum för Levande Historia skulle gärna kunna bedrivas i en annan form än statligt regi då principen att staten inte ska ägna sig åt opinionsbildning för eller mot en viss ideologi är rimlig.
Men i det här fallet leder dock resonemanget aningen snett. Uppfattningen att det är fel att mörda sina medmänniskor på grund av deras etniska bakgrund är ju inte en ideologisk stridsfråga utan en grundläggande norm för ett civiliserat samhälle som uttrycks i alla demokratiska länders grundlagar.
Sen kan man ju skarpt ifrågasätta varför utställningen inkluderar en reklamfilm som förlöjligar Jan Myrdal, som omfamnar khmerernas massaker med öppna ögon. Det är faktiskt inte en statlig institutions uppgift att bedriva polemik mot en enskild person, hur änfaldig åsikterna än må vara.
GD 14 september 2009
