Svenska kyrkan använder sociala medier i ansträngningarna för att öka det svala intresset för kyrkovalet i höst. Böner kan skrivas in på en ny sajt, lämnas via mobilen och delas på Facebook och Twitter. För säkerhets skull betonar samfundet att man inte måste vara troende för att använda den nya tjänsten. Alla är lika välkomna i Svenska kyrkan.

Samfundet gör så klart satsningen för att visa att det följer med i tidsandan och tar till sig den nya tekniken. Kanske har man sneglat på den israeliske it-entreprenör som gjort det möjligt att twittra böner till klagomuren i Jerusalem. Men där finns i alla fall en fysisk plats där de hamnar. Så icke nu.

Nog är det något märkligt med satsningen? Den som är troende räknar rimligtvis med att gud hör böner utan att man behöver vare sig fiberkabel eller mobilnät. Och varför ska den som inte tror på gud gå via Svenska kyrkan och skicka böner ut i cyberrymden när sociala medier kan användas mera socialt, för att kommunicera med andra människor?

Nej, sociala medier är knappast någon saliggörande metod för att få fler medlemmar i Svenska kyrkan att engagera sig för samfundet. Detta oavsett hur många e-böner som skickas iväg i församlingarna om ett högt valdeltagande i kyrkovalet.